sandra

Evelyn har blivit extremt mammig och vill inte vara nån annanstans än i mitt knä på dagarna. Hon är otröstlig om hon är nån annanstans och det är inget som passar då. Ganska jobbigt, för jag kan inte göra nåt annat om dagarna än att gå och bära runt på henne. Hon är världens mysigaste, men det vore trevligt om hon kunde vara vaken ett tag utan att gallskrika. Det enda som verkar fungera är att lägga henne på mage emellanåt, så just nu ligger hon på sängen och smålurar.

Jag, eller vi, tror att det blev helt ruckade tider för henne när vi låg inne på sjukhuset. Hon har fortfarande inte kommit ur dem. Hon småäter varannan timma på dagarna och somnar ifrån, sover nån halvtimme och sen vaknar hon och skriker och vill ha mat igen. Det vore skönt om hon kunde komma in i lite mer regelbundna tider och verkligen äta sig mätt när hon äter, sova nån timme och sen vara vaken och glad. Men det kanske är svårt att komma dit när någon väl har ändrat hennes mönster? Hur som helst, nu är hon lugn och nöjd -hoppas det varar ett tag. Rätt skönt att det är lite tyst hemma också, man blir inte glad av att höra henne skrika så mycket när man inte vet vad som är fel.