sandra

Hemskt... I onsdags när vi åkte till sjukhuset för att göra det andra läkarbesöket hos BB-påväg, fick vi en riktig kalldusch när de sa att hon rasat i vikt alldeles för mycket de första dagarna och att vi skulle bli inlagda på deras neonatalavdelning. Förstå vilken hemsk känsla att få höra att man inte har tillräckligt med mat att ge till sitt eget barn. Men sagt och gjort, vi blev inlagda -eller Evelyn snarare, vid halvtvå tiden i onsdags eftermiddag. De började med att ta el-status och syra-bas prover på henne. Sen visade de runt oss lite snabbt på avdelningen som -för vår del, fungerade ungefär som ett vandrarhem. Redan vid två började vi mata henne med amning följt av 30ml ersättning av nåt som hon inte alls tyckte om. De förberedde oss på att om hon inte skulle ta emot den maten var de tvungna att sätta sond på henne. Ve och fasa, tänkte jag. Inte f*n vill jag att de ska sätta en ventrikelsond på min 4 dagar gamla bebis. Så jag sa till Rickard att vi ska göra allt för att få i henne ersättningen, för jag ville verkligen inte utsätta henne för sondmatning.

Jag ammade henne varannan timma och efter varje amning fick hon ersättning också. För att ytterligare stimulera min mjölkproduktion har jag även pumpat för att få ut mer mjölk. De trodde att de var många olika faktorer som spelade in för att det skulle bli så här. Bl.a. tror de att det var en traumatisk förlossning för henne då det drog ut på tiden på slutet samt att de drog 6 gånger med sugklocka för att få ut henne. Efteråt hade hon hemskt ont på huvudet, alldeles vinröd/blå/lila var hon och vi fick ge henne smärtstillande för att hon överhuvudtaget skulle kunna ligga på huvudet. Hon hade också lite svårt att suga i början + att min mjöölk inte runnit till helt. Många olika faktorer har spelat in, men skönt ändå att det upptäcks i tid.

Jag har ammat henne varannan timma sen i onsdag lunch, får inte sova nåt i princip, känner mig som en levande zoombie, men huvudsaken är att hon mår bra. Hon har gått upp i vikt i raketfart, 160gr första dygnet på neo, 95gr andra dygnet och 55gr sista dygnet vi var där. Så förhoppningsvis når hon snart sin födelsevikt igen.

Eftersom hon har gått upp så bra i vikt, amningen verkar ha kommit igång lite bättre och vi matar henne själva med kopp + ersättning, så blev vi igår utskivna från neonatalen. Kändes helt underbart att få komma hem!! Jag har inte sett annat än väggarna i vårat lilla rum på avdelningen de senaste dagarna, just för att jag har passat på att sova/vila mellan hennes matningar.

Nu tror jag att mjölken har börjat rinna till bättre, hon verkar mer nöjd nu! Måste bara säga att personalen på neo var kanonbra! Väldigt hjälpsamma och måna om att det skulle funka för oss, de peppade oss mycket och sa att allt sånt här brukar lösa sig och man kan amma fullt ut bara man ger det lite tid.

Nu ligger Lillan i sin vagn ute på altanen och sover. Trist, men jag måste väcka henne från hennes skönhetssömn för hon måste äta igen. Tycker synd om henne, hon får aldrig sova sammanhängande eftersom vi hela tiden får väcka henne för mat.