sandra

Urrrgh vilken dag.. Jag vaknade som vanligt vid tretiden i natt av att Evelyn pratade, efter lite fixande så hamnade hon i vår säng och (var visserligen inte missnöjd, men vaken) somnade om igen strax efter halvsex. Jag var så infernaliskt trött när Rickards klocka ringde vid halvsju, trodde på allvar inte att jag skulle få upp ögonlocken. Men det blev lite välling till Evelyn och en huvudvärkstablett till mamma. När det återigen var mörkt i huset så somnade vi om igen båda två.

Förmiddagen har förflutit som i en dvala, jag känner mig varken pigg eller på humör för att göra nåt. Slötittande på TVn funkar alldeles utmärkt just nu och datorn har aldrig varit roligare. Nu sover i alla fall min lilla älskling middag efter en lunch på kalops, vatten och lite frukt till efterrätt. Även om nätterna är jobbiga just nu och jag är sjukt trött, så gör ett leende och ett skratt från min prinsessa hela dagen ljus igen. Hon är så mysig och att höra henne ligga på golvet och prata med sina leksaker är helt fantastiskt. Det är nog den bästa medicinen man kan få mot sin egen trötthet. Jag tror jag själv ska bojkotta lunchen och fundera ut en middag istället. Just nu hägrar något så simpelt som makaronilåda i mina tankar.

Jag ska inta horisontalläge i soffan och läsa vidare i min bok tror jag. Läser just nu Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". Jag tror att det är först nu som boken börjar bli lite intressant, hoppas på ett bra slut. Jag vill se filmen som har premiär i slutet av månaden, den har fått bra kritik.