sandra

Förra torsdagen åkte hela familjen ner till Västergötland, då Rickard skulle åka motorcykel på Kinnekulle Ring på söndagen. Vi hade med oss katten och lämnade honom hos mina föräldrar. Jag tvivlar starkt på att han skulle uppskatta ljudet från motorcyklarna på banan... Klockan hann bli rätt mycket, vi åkte inte från Forssjö förrän vid halvsex. När vi hade passerat Vingåker ringde damen från vandrarhemmet vi skulle bo på och talade om att de stängde receptionen sju. Fantastiskt -vi hade en bra bit kvar, närmare 20mil mellan tummen och pekfingret. Hur som haver så lämnade de nycklarna till oss i ett nyckelskåp som vi hämtade när vi kom fram strax före tiotiden. Evelyn var kanonduktig på att åka bil så långt. Hon sov största delen av resan, med undantag för några matpauser.

När vi kom fram hade tyvärr motorcykeln vält på släpet, ett spännband hade gått sönder. Den var inte jättehel direkt, krossade delar lite här och var. Det var jättetråkigt för Rickard, jag blev jätteledsen för hans skull. Det förtar halva resan att den rasat redan innan vi kommit fram. Vi fick hjälp av en äldre herre -Gösta, med lyse då det var kolsvart ute. Det var omöjligt att säga hur mycket som gått sönder när det var så mörkt, så han reste den bara upp så fick vi ta tag i det dagen därpå. Så, vi gick upp till vår lilla lägenhet i ett gammalt brukshus. Ett rum med kök och eget badrum, riktigt mysigt.

På fredagmorgonen tog vi en lång sovmorgon, jag försökte muntra upp Rickard så gott jag kunde. Det är svårt när man inte kan hjälpa till att laga nåt som gått sönder, även om man vill. Vi hade inte köpt frukost, så vi åkte iväg till Hellekis säteri för att äta en sen frukost. Det var så fint, supertrevlig personal. Vi åt i orangeriet under klättrande vindruvsrankor.

Vidare under dagen åkte vi till en bensinmack för att försöka laga hojen, eller Rickard snarare. Jag gjorde fortfarande så gott jag kunde och försökte hjälpa till. Det var mycket klippa och klistra. Hela dagen gick och det blev kväll, vi köpte pizza på den lilla lokala pizzerian i Hällekis.

Lördag morgon bestod av frukost i lägenheten och telefonsamtal till folk och verkstäder som skulle kunna hjälpa till att laga hojen. Det såg rätt mörkt ut, men vi åkte ändå lite. Det enda vi fick ut av det var ett besök i den äldsta medeltida kyrkan i trakten. Det är en av få kyrkor i Sverige från den tiden som man vet stenmästarens namn på.

Lördagen blev ändå lyckad för Det mesta gick att rätta till mer eller mindre och klistra ihop. Vi stod på banan på Kinnekulle Ring hela eftermiddagen, det var en massa racingbilar där då, så det var ingen som egentligen kunde hjälpa oss. Men det gick ändå och Rickard fick åka med ett par varv i en bil innan vi åkte hem.

Vi packade så gott vi kunde på kvällen, åt en lätt middag och sov tidigt. Klockan ringde fem på morgonen, jag gjorde mig klar, gjorde frukost och började städa av. Det gick riktigt smidigt och halvsju var vi på väg till banan. Jag var så glad för Rickards skull att han kom dit och kunde åka, för när vi anlände i torsdags såg det rätt mörkt ut.

Dagen gick ganska fort, han åkte med jämna mellanrum, då alla var uppdelade i fyra grupper. Jag och lilltjejen satt i depån och tittade på och njöt av det fina vädret. Evelyn fick ha på sig hörselkåpor för att skydda öronen. Hon förstod inte nåt när hon fick på sig dem, men hon älskade dem för hon skrattade lika mycket varje gång vi satte på henne dem. När vi försökte ta av henne dem blev hon ledsen, så det var tydligen en bra present!
Dagen var riktigt lyckad och Rickard var nöjd med körningen, jag tog lite tid sista omgången och det snabbaste varvet gick på 1min och 11sek. När vi åkte hem stannade vi hos mamma och pappa och åt middag och hämtade katten. Vi var hemma vid två på natten. En riktigt skön helg med familjen!