sandra

Året började bra med lite snö, det var väl allt vi såg av den vintern -07/-08. Jag började sista terminen på sjuksköterskeutbildningen och hoppades innerligen att jag skulle ta mig igenom hela terminen utan att behöva skjuta upp alltför mycket studier pga min graviditet.

Vi gjorde ett första riktigt ultraljud i Norrtälje och fick för första gången se vår lilla skatt på en skärm. Bebisen mådde jättebra och motsvarade 12+6 veckors (läs alltså slutet av vecka 13) ålder.

Hela min vår from januari till början av juni kommer att vara kantad med resor. Söndagkvällarna kom att bli min fasa när jag var tvungen att åka hemifrån och vara ifrån Rickard i veckorna. Bilresa från vårat hus till antingen stationen i Märsta, Uppsala eller centralen i Stockholm. Tåg från respektive station till Katrineholm. Dagpendling från min lägenhet i Katrineholm till Norrköping och tillbaka igen. Torsdag eller fredag gick åt till att packa, släpa väskor och mig själv till tåget, åka tåg till Stockholm, byta tåg till Märsta/Uppsala, bil hem till vårat hus. Med allt som komma skulle med hjärtklappning, blodtryck och foglossning så var detta verkligen en pärs och varje vecka fram till examen såg likadan ut. Det är inget jag önskar någon annan som är gravid. Till detta så tillkom även alla resor till Rimbo, Uppsala, Norrtälje och Stockholm för graviditetskontroller.

1/2 gör vi rutinultraljudet på Akademiska i Uppsala. Allt ser fint ut, bebisen mår bra och vi får med oss ett par bilder hem på underverket i magen. Graviditetslängd 17+6.

Jag börjar uppleva en sådan hjärtklappning att jag blir andfådd av att gå från tåget till bussen. Jag har aldrig känt hjärtat slå så hårt förut. Orkade ingenting.

Får läkartid och diverse kontroller görs. Blodproverna som togs var blodstatus, natrium, kalium, krea, TSH (tyreoidea) -det sistnämda kan man ju få hjärtklappning av om man nu är sjuk alltså. Men allt var normalt endast ett kaliumvärde som var lite lågt.

Nytt natrium och kalium togs ett par dagar senare. Återigen ett lågt kalium, annars såg allt bra ut. Jag blir ordinerad kaliumrik kost och ska återkomma en vecka senare igen för ytterligare nya prover. Om inte värdet blivit bättre ska utredningen fortsättas med EKG och hjärtutredning.

Så skönt!! Värdet hade stabiliserat sig. Dock kunde doktorn inte förklara varför jag faktiskt fått för lågt värde, men det hjälptes upp av en superkort på bananer och avocado.

Vi får göra ett spec. ultraljud på Danderyds sjukhus för att kontrollera blodflödet genom navelsträngen (detta relaterat till min hjärtklappning och även blodtryck som låg lite i överkant). Allt såg väldigt bra ut, bebisen ville inte ligga stilla i magen, så det tog nästan en timma innan det var färdigt.

Efter allt som hänt så är det en stark rekommendation från doktorn att jag inte gör min praktik under våren. Hon kan inte garantera att jag kommer må bra av det. Att studera ca 2 dagar i veckan på skolan är okej, men inte mer. Hade jag jobbat hade jag blivit sjukskriven. Det fanns även ett råd om att jag skulle få ett sjukintyg som skulle ge mig rätten att studera mindre procent, men jag ville fortsätta så långt jag kunde för att få det klart.

Magen växer så det knakar. Det mesta är jobbigt. Sova, vända sig i sängen, foglossning som hette duga som jag inte fick något emot. Jag började få lågt järnvärde och får numera äta Hemofer Plus 2x2 dagligen.

  

Vi köpte en ny bil inför den stundande familjen, en svart Mitsubishi Outlander. Helt underbar att köra!

Vi började och blev färdiga med grusgången upp till huset

Jag och Alexandra börjar ytterligare en kurs "Barn och föräldrar inom hälso- och sjukvården", då vi i slutet av termin 5 total dissade sårkursen med kassa lärare och lustiga inlärningsmål. Detta läses alltså parallellt med termin 6 studierna. Jag släpade på min stora mage och gjorde vad jag kunde för att hinna med allt. Vi slutade kursen med ett fördjupningsarbete som blev godkänt direkt så när som på en rubrik.

Jag och Alexandra går upp med vår C-uppsats "Primärpreventiva omvårdnadsåtgärder för trycksårsreducering hos äldre personer med höftfraktur". Vi blir godkända efter en del ändringar och en stor sten faller från våra axlar.

6 juni 2008 tog jag tillsammans med mina klasskamrater sjuksköterskeexamen (så när som på 6 veckors praktik som skjuts upp). Jag måste säga att jag var stolt över mig själv, att jag orkat ta mig igenom våren med alla resor och allt tungt bärande, trötthet och universitetsstudier på c-nivå.
Min familj var med i kyrkan och vi avslutade dagen med middag i Forssjö. Jag fick fina presenter (förutom sjuksköterskebroschen) bl.al silversmycke, sjuksköterskeklocka i guld och blommor.

Jag tycker det börjar bli lite tradigt att inte orka något och inte kunna flytta sig. Svårt att komma in och ut ur bilen, strumpor är ju inte att tala om att få på sig och foglossningen gör sig påmind hela tiden.

Men äntligen! Den 11 juli kom vår lilla kotte! Jag hänvisar till min förlossningsberättelse -den var ju rätt lång. Vi har nog aldrig varit så lyckliga som när lilla Evelyn såg dagen ljus för första gången och såg att hon var frisk och välmående.

     

På andra läkabesöket, 5 dagar efter förlossningen, blev vi inlagda på neonatalen för att Evelyn tappat för mycket i vikt. Min amning hade inte kommit igång ordentligt. Det var ett par mycket jobbiga dagar, vi ville ju inte alls vara där. Dessutom hade ju BB-påväg varit hemma hos oss och studerat allt detta och ändå så händer det.

Jag kämpade på med amningen och visst det hände en del, men inte alls tillräckligt. Det tog inte så lång tid för oss att ta beslut om att börja ge henne ersättning som komplement till bröstmjölken. Detta gjorde underverk! Hon blev så nöjd!

Vi fiskade kräftor tillsammans med mormor, morfar och morbror. Min barndomskamrat Sofia kom och hälsade på och träffade Evelyn för första gången.

Hon döptes till Evelyn Linnéa Elisabeth

Vi hade kräftskiva hemma hos mormor och morfar. Vi tog även en långpromenad till Stora Djulö och fikade på herrgården. En mycket trevlig helg!

Den 10:e åkte hela familjen på julbordskryssning till Åland. Mycket trevligt, även om jag blev lite sjösjuk. På kvällen var vi på julfest för alla barn som gått på barntimmarna.

Dagarna fram till jul var kantade av en massa julpyssel och julklappshandel. Jag har aldrig gjort så mycket julgodis och mat och gud vet vad.

Nyårsafton firade vi tillsammans med farmor, Yngve, vovarna och Yatzy. Det var en mycket trevlig kväll med god mat och dryck och kanonbra sällskap.

År 2008 har varit ett av de bästa i mitt liv. Jag har gjort en av de största saker man någonsin kan göra: fött barn, och vi har sett henne börja växa upp. Det är fantastiskt att få följa ett barns utveckling, det går så fort och man häpnar över hur fort de lär sig nya saker. Jag har lärt mig mycket om mig själv under det gångna året. Jag älskar min familj över allt annat och nu önkar jag oss och alla andra runt omkring oss ett riktigt bra 2009!