Mmm... morotskaka!
Igår ringde jag hela dagen kändes det som. Massa strul med försäkringskassan -igen, det var väl ovanligt?! Ringde BB, skattemyndigheten, kyrkan, sömmerskan och säkert fler som jag har glömt redan. Men ändå skönt att få det gjort. Ska väl titta över mina räkningar också, man måste betala såna i slutet av månaden har jag hört. Skönt iaf att jag har fått pengar igen från FK, så nu verkar det rulla på iaf för min del.
I helgen funderar vi på att åka till Kattskär och hälsa på farfar & Eva. Kanske tom blir lite kräftfiske? Vi får se. Om inte annat åker vi nog en sista sväng till farmor & Yngves hus i barkarby och gräver upp lite rosor som vi vill plantera hemma hos oss. De flyttar nämligen till den nya lägenheten idag.
MC-weekend på Kinnekulle Ring
När vi kom fram hade tyvärr motorcykeln vält på släpet, ett spännband hade gått sönder. Den var inte jättehel direkt, krossade delar lite här och var. Det var jättetråkigt för Rickard, jag blev jätteledsen för hans skull. Det förtar halva resan att den rasat redan innan vi kommit fram. Vi fick hjälp av en äldre herre -Gösta, med lyse då det var kolsvart ute. Det var omöjligt att säga hur mycket som gått sönder när det var så mörkt, så han reste den bara upp så fick vi ta tag i det dagen därpå. Så, vi gick upp till vår lilla lägenhet i ett gammalt brukshus. Ett rum med kök och eget badrum, riktigt mysigt.
Våran lägenhet från utsidan och köket på övervåningen
På fredagmorgonen tog vi en lång sovmorgon, jag försökte muntra upp Rickard så gott jag kunde. Det är svårt när man inte kan hjälpa till att laga nåt som gått sönder, även om man vill. Vi hade inte köpt frukost, så vi åkte iväg till Hellekis säteri för att äta en sen frukost. Det var så fint, supertrevlig personal. Vi åt i orangeriet under klättrande vindruvsrankor.
Inne i caféet på säteriet 
Vi åt frukost i orangeriet under vindruvorna, supermysigt!
En liten gårdsbutik med dyra kläder, det luktade läder i hela butiken, ungefär som hos en sadelmakare. Rickard prövade en äkta Stetson hatt, fråga inte vad den kostade... Men oj, den var dyr! I det lilla provrummet stod det en flaska whiskey på bordet.
Stora huset på säteriet
Vidare under dagen åkte vi till en bensinmack för att försöka laga hojen, eller Rickard snarare. Jag gjorde fortfarande så gott jag kunde och försökte hjälpa till. Det var mycket klippa och klistra. Hela dagen gick och det blev kväll, vi köpte pizza på den lilla lokala pizzerian i Hällekis.
Lördag morgon bestod av frukost i lägenheten och telefonsamtal till folk och verkstäder som skulle kunna hjälpa till att laga hojen. Det såg rätt mörkt ut, men vi åkte ändå lite. Det enda vi fick ut av det var ett besök i den äldsta medeltida kyrkan i trakten. Det är en av få kyrkor i Sverige från den tiden som man vet stenmästarens namn på.
Skälvums kyrka från 1136. Valven var väldigt vackra inne i kyrkan, altaret var som i en egen liten del -som ett gammalt burspråk, dörren var helt gjord i järn och såg verkligen uråldrig ut.
Lördagen blev ändå lyckad för Det mesta gick att rätta till mer eller mindre och klistra ihop. Vi stod på banan på Kinnekulle Ring hela eftermiddagen, det var en massa racingbilar där då, så det var ingen som egentligen kunde hjälpa oss. Men det gick ändå och Rickard fick åka med ett par varv i en bil innan vi åkte hem.
Vi packade så gott vi kunde på kvällen, åt en lätt middag och sov tidigt. Klockan ringde fem på morgonen, jag gjorde mig klar, gjorde frukost och började städa av. Det gick riktigt smidigt och halvsju var vi på väg till banan. Jag var så glad för Rickards skull att han kom dit och kunde åka, för när vi anlände i torsdags såg det rätt mörkt ut.
Dagen gick ganska fort, han åkte med jämna mellanrum, då alla var uppdelade i fyra grupper. Jag och lilltjejen satt i depån och tittade på och njöt av det fina vädret. Evelyn fick ha på sig hörselkåpor för att skydda öronen. Hon förstod inte nåt när hon fick på sig dem, men hon älskade dem för hon skrattade lika mycket varje gång vi satte på henne dem. När vi försökte ta av henne dem blev hon ledsen, så det var tydligen en bra present!
Dagen var riktigt lyckad och Rickard var nöjd med körningen, jag tog lite tid sista omgången och det snabbaste varvet gick på 1min och 11sek. När vi åkte hem stannade vi hos mamma och pappa och åt middag och hämtade katten. Vi var hemma vid två på natten. En riktigt skön helg med familjen!
Evelyn i sina rosa hörselkåpor
Första gången hon provsitter hojen med pappa
Rickard
Storshopping & hembesök av BVC
Lillan och jag köpte en åkpåse till i vinter, en mysoverall att ha när hon sover i vagnen, vantar & mössor, leggings, klänning, jättesöt stickad tröja med Tiger och strumpor.
Igår hade vi inget särskilt för oss. Lilla damen var allmänt skrikig och gnällig hela dagen, så jag hann inte med nånting.
Imorse hade vi hembesök av Lillemor från BVC. Vi fick en hel del information om vaccinationer, mat etc. Det är öppen mottagning mellan 8:30-10:00 varje dag, så då är det bara att komma vilken dag som helst i veckan och väga henne. På tisdagarna är det öppet hus med fika och vägning och så kan man träffa andra småbarnsföräldrar som också bor här. Så det ska vi absolut gå på!
Har börjat få lite mer saker fixat till dopet. Kyrkan ringde idag, nu ska det bara bekräftas att det funkar det datumet, så kan vi skicka ut inbjudningarna sen.
Nu håller Rickard på att fixa med hojen eftersom vi ska åka till Lidköping på banåkning imorgon. Vi har precis tittat färdigt på Idol-reprisen och har nu börjat laga middag -grillad kyckling. Senare ska vi packa våra väskor.
Lite bilder från den gångna helgen
Rickard klyver ved under tak i vårat nya vedskjul
Evelyn låg i sin vagn och myste medan det regnade ute
Om Yatzy vägrar äta burkmat efter att ha ätit upp den lilla fågeln han fångade i helgen vet jag inte vad vi gör...
I lördags kom Evelyns mormor och morfar på besök över dagen. Vi var ute en hel del, klippte gräs, staplade ved och slutade av med att grilla. Det var en mycket trevlig dag. Mormor badade Evelyn för första gången.
Jag & Evelyn bakar kladdkaka med vit choklad
Lägger in receptet för de som också vill pröva på något smarrigt!
Smält choklad och smör i en skål över vattenbad. (Undvik att smälta vit choklad i mikrovågsugnen då den lätt bränns.) Låt svalna lite.
Blanda de torra ingredienserna och rör ihop med chokladen och smöret. Tillsätt ägg och citronskal och rör om till en slät smet.
Häll smeten i formen. Grädda kakan mitt i ugnen i ca 30 minuter.
Låt kakan svalna. Blanda ihop créme fraiche, florsocker och vaniljsocker. Vispa med elvisp tills den blir tjock (glasyren kommer inte bli lika rinnig). Bred glasyren över kakan.
Snitta skalet på granatäpplet. Bryt försiktigt upp det och plocka ur kärnorna. Undvik det vita eftersom det är väldigt beskt. Strö kärnorna över kakan.
Prova att byta ut granatäpplet mot bär av någon sort.
En skön hemmasöndag
Eftersom vi har en hel del att göra inför vintern så började vi med att stapla om veden i vårat nya vedskjul. Det blev lite omjusteringar för att vi ska kunna få in fler pallar att stapla på. Men bra kommer det att bli. Nu har vi snart flyttat allt, så nu blir det till att börja kapa och klyva ved igen.
Kräftskiva hos Kalle & Cilla
De flesta av Rickards kompisar var där och även många av Kalle och Cillas grannar med barn. Tom Abraham och Malin var där med sin lilla nyfödda son, endast 1 vecka gammal! Det var riktigt roligt att de var där så att vi fick träffa Evelyns lilla lekkamrat. Det är så skoj att hon har två polare som är i precis samma ålder som hon själv, hon har ju även lilla Felicia -Annas dotter.
Det var riktigt mycket god mat förutom kräftorna. Men när jag precis hade tagit och ställt min tallrik på bordet tyckte Evelyn inte att det var någe skoj att ligga ensam i vagnen längre, så hon gav upp ett illvrål och jag fick mata henne på stubinen. När detta var gjort och hon kommit till ro igen, var min mat iskall -men så är det att vara småbarnsförälder! Gjorde iofs inget, pajen var riktigt god kall också! Sen sov hon iaf i Rickards famn ända tills vi åkte hem vid halvtolv. Det var en riktigt trevlig kväll och roligt att träffa alla igen, det blir inte jätteofta, men ett par gånger om året.
Veckans besök på BVC och shopping på Babyland
Jag var sååå trött, men badade henne och nattade henne vid halvsju på kvällen. Hon sov sen till halvelva, helt underbart och skönt för henne själv framförallt! Hon fick lite mat, somnade igen vid tolv, vaknade halvtre, åt och sen vaknade igen vid halvsex. Det blev inte mycket sova inatt heller. Det var lika bra att gå upp när hon åt sista gången, för vi skulle vara på BVC 9:00. Festligt, dessutom ösregnade det ute.
Hon somnade i bilen till Jon Bon Jovis ljuva stämma. När vi sedan var tvugna att gå ut i regnet blev hon allt annat än glad. Hon var riktigt ledsen hela tiden vi var på BVC. Hon har gått upp 150gram sen förra veckan, vägde nu 3810gram! Har inte växt så mycket på längden, är 54,5cm lång. Vi får åka till Länna en vecka till, sen blir det BVC i Knutby.
När vi var färdiga hos distriktan, fortsatte vi in till Uppsala. Det var bara Coop som var öppet när vi kom dit så vi började med att handla våtservetter och lite badolja till snuttan, hittade även en söt mjukiskossa och superbilliga kläder på Coop för 19:-, köpte två set. Sen fortsatte vi till Babyland där vi köpte 3 bodys, en bitring med spöket Laban, elefanttofflor och viktigast av allt (äntligen!) en babysitter!
Regn och dåligt med sömn
Evelyn har varit pipig sedan igår. Hela natten har hon hållit på, bara sovit till och från. Jag var så trött imorse att jag knappt fattade att Rickard åkte till jobbet. Vi kom upp strax före elva, jag släpade mig upp rättare sagt. Lyckades få i mig lite frukost. Sen har dagen förflutit i soffan med Lillan. Hon har varit supermammig när hon varit vaken, nån timma här och där har hon sovit.
Imorgon ska vi till BVC, jag & Evelyn, dags för veckans vägning och mätning.
Ska nog strax ta och bada henne, det brukar hon tycka om. Sen blir det lite mat för henne och så hoppas jag kunna lägga henne tidigt så att jag kan slappa lite i soffan senare. Såg att Emil i Lönneberga går på TV om en halvtimma, ska försöka ha hunnit med och bada henne innan dess.
Nu har tom Yatzy lyckats hitta ut från sin filt. Han har sovit hela dagen, alla verkar vara trötta i detta hus idag. Det smittar av sig är det värsta.
Förlossningsberättelse
Tänkte att jag skulle ta och skriva den utlovade förlossningsberättelsen nu, så att den inte kommer hur sent som helst.
Jag hade BF (beräknad förlossning) den 5 juli, men inte kände jag av något då inte. Tradigt att gå över tiden, tänkte jag. Den 5:e var jag och Rickard inne i Stockholm och gick på museum, Livrustkammaren.
Dagarna gick, släpade sig inte riktigt fram, men inte långt ifrån. Jag hade fått en tid hos barnmorskan den 15 juli, men dit ville jag inte. Jag ville ha min bebis innan det datumet, så att jag skulle slippa igångsättning.
På BF +4, ondagen den 9 juli, började slemproppen lossna på förmiddagen och mina värkar började vid 18-tiden på kvällen. Jag kände dem helt klart, men det var inga problem att andas igenom dem och de var inte särskilt täta heller. Värkarna varierade från att komma med 5-10 minuters mellanrum. Jag sov inget under natten, lyckades slumra lite mellan varje värk, men vaknade helt varje gång det kom en ny.
Enda från början har jag sagt att jag vill stanna hemma så lång tid som möjligt, jag vill inte åka in för tidigt för att hamna i sjukhuskorridorer och vakna fram där istället för hemma. Så jag hade redan bestämt mig för att härda ut så lång tid det bara gick.
På morgonen, nu BF +5 10 juli, tyckte jag inte att det verkade som om det var dags att åka in riktigt, så Rickard åkte iväg till jobbet. Runt 8-tiden försvann värkarna helt. Jag somnade och sov dåligt i 3 timmar ungefär. Jag gick omkring hemma och plockade hela dagen, tror att jag städade faktiskt -inte med mopp och dammsugare, utan dammade. Jag lagade middag och vi åt när Rickard kom hem.
Ny värkstart kom igång klockan åtta på kvällen, de var mer intensiva men inte tätare, snarare tvärtom. Under natten kom de med 7-10 minuters mellanrum. Ännu inte dags, tänkte jag, eftersom de säger att man som förstföderska ska ha 2-4 värkar inom 10 minuter för att det ska vara läge att åka in till förlossningen. Jag sov ingenting alls på natten, gick upp och vandrade omkring i huset varje gång en värk kom, jag kunde inte ligga stilla i sängen pga. smärtan.
Jag ville inte ringa in, för jag har hört vad de flesta får för råd: Ta 2st Alvedon, vila och avvakta. Så jag tog Alvedon, höll koll på vilken tid -så att jag visste när jag kunde ta 2 till. Jag värmde även min vetekudde i mikron ett x antal gånger under dessa två dygn.
På morgonen, BF +6 11 juli, ville jag inte att Rickard skulle åka till jobbet, utan invänta för jag trodde att det skulle bli under dagen. Värkarna blir mer intensiva, men fortfarande inte tätare. Jag tar ytterligare 2st Alvedon och en Postafen, för jag började må illa också. Tänkte att alla hyllar dusch och bad, så det ska jag testa. Snack... funkade inte alls för mig, tyckte snarare att det blev sämre.
12:15 tycker jag att det räcker, jag ber Rickard ringa förlossningen, för antingen vill jag ha fart på detta eller få nåt att sova på, för jag var så trött efter att inte ha sovit i princip nånting på 2 dygn. Han ringer och de vill prata med mig. Barnmorskan tror inte att det är riktigt på G än eftersom värkarna inte är tätare, dock får vi komma in om vi vill, men hon ber oss avvakta så lång tid som möjligt.
Efter en timma till hemma börjar jag nästan gråta för att jag är så trött och har så ont. Jag säger till Rickard att jag vill åka in, jag vill inte vara hemma längre. Jag somnar nästan i bilen in till sjukhuset -knäppt men sant. Det är riktigt jobbigt att gå från bilen till förlossningen, men skam den som ger sig. Bebisen tycker på neråt och jag är riktigt trött och smärtpåverkad.
När vi kommer in vill de ta en CTG-kurva och vill att jag ska ligga ner, men det går inte, så jag får stå. Det gör riktigt ont hela tiden och jag följer sekundvisaren på klockan i rummet för att kunna fokusera och se att tiden går framåt. 20 minuter vill de att jag ska stå där. Efter en kvart ringer vi på klockan, jag klarar inte att stå där längre. Vår barnmorska, Stina, kommer och undersöker mig. Först vill hon känna på magen var bebisens huvud står, men jag fixade inte att ligga på rygg, så hon undersöker bara hur pass öppen jag är. Det visar sig att jag är öppen 10 cm, dvs. fullt öppen och hon säger att det är ju inte konstigt att jag har ont. Hon tillägger även att nästa gång ska vi komma in tidigare så att jag hinner få smärtlindring. Nu blir det en förlossning helt utan smärtlindring, då det är försent att ge något. Dock kommer jag få lustgas, hjälpte lite grann.
Vi kommer in på ett förlossningsrum. Jag känner mig riktigt lugn faktiskt. Jag får en tjusig vit skjorta från landstinget och även landstingets snygga nättrosor -läckert, lyckas jag kläcka ur mig till barnmorskan. Jag får lustgas, superskönt verkligen. Äntligen något som tar udden av värkarna. Jag blir mest lullig, inte smärtlindrad.
Vi väntar på att bebisen ska glida ner mer så att jag kan få börja krysta aktivt. Jag hade i princip krystvärkar när vi kom in, då jag kände att bebisen tryckte på så mycket. Jag andas i masken och suger i mig massor med lustgas, dricker saftsoppa och vatten.
De sätter nål och ger mig värkstimulerande dropp. Jag står med gåstol, sitter på boll och står om vartannat. Händer inte så mycket, de ökar droppet och jag börjar så småningom få riktiga krystvärkar.
19:45 får jag börja krysta aktivt. Det händer fortfarande inte så mycket. Jag är ganska med på vad som händer, även om jag inte hör allt de säger. Framåt 20:30 börjar de bli lite oroliga över att jag är så trött och att bebisen kan börja bli påverkad av förlossningen. De börjar prata om sugklocka -min stora skräck. De tror inte att jag kommer orka krysta ut bebisen själv för jag har uppenbarligen väldigt starkt bäckenbotten som gör att jag håller emot istället för trycker på.
Doktorn kommer in och helt plötsligt är det massor av folk i rummet. Hon har beslutat att hjälpa bebisen ut med sugklocka, för att den inte ska bli påverkad och att den bör komma ut nu. Strax före nio är klockan fäst på bebisens huvud och de börjar dra. Jag fick nästan panik av det starka trycket som blev och Rickard blev påverkad av mina skrik, han ville att de skulle sluta. Inte heller fick jag ha kvar lustgasen -det närmsta jag kommit smärtlindring. Vid varje värk drog de ordentligt, det gjorde riktigt ont. Klockan 21:12 efter 6 dragningar kommer äntligen bebisen ut och de lägger den på min mage.
Jag orkar inte lyfta på den, utan frågar vad det är för sort. En flicka. Precis som vi trott hela tiden! En liten tjej med 10 fingrar och 10 tår, helt perfekt. Alldeles hal och varm, inte kladdig med vare sig blod eller fosterfett. Hon vägde 3320gram och var 50cm lång, hon kommer att heta Evelyn.
Duschen efteråt var gudomlig och vi fick jättegott födelsedags fika från förlossningen.
Trots att det var jobbigt hemma är jag glad att jag väntade. Jag fick en underbar barnmorska, Stina, och en jättetrevlig undersköterska, Beatrice. De tog hand om oss på bästa sätt. Jag hade önskat att det avslutats utan sugklocka, men så här i efterhand är jag bara glad att hon kom ut och mådde bra. Att vi alla tre mådde bra.
Pappersjobb... *suck*
Vi tog en väldigt lång sovmorgon imorse jag och Evelyn, beror nog på regnrusket som råder utanför fönstren. Nu ligger hon på sin lekfilt i soffan brevid mig och sover igen. Jag har filmat henne lite med kameran, men datorn verkar inte vilja läsa in det format som de är skapade i. Jag vågar mig inte på att mixtra med det så att det blir nytt format, då går förmodligen någonting sönder...
Nej, nu ska vi åka, för snart är det dags för att börja laga middag igen!!
Time Well Spent
Bright baby eyes, cute baby nose;
Hear baby gurgles and baby sighs,
As Mom and Dad sing lullabies.
Life is changed, but that's okay;
It's fun to spend glad hours each day,
Taking time for all the good
That comes along with parenthood.
By Joanna Fuchs
Nu är det vardag på riktigt
