Fika
Det är knappt 3,5 timmar sedan frukost och jag kan göra vad som helst för att bota min tomma, knorrande mage. "Ge mig mat!" säger den. Högt och ljudligt. Jag är numera i den fasen att jag är sugen på allt och hela tiden. Fast ändå inte, för när jag går femtioelfte inspektionsrundan i såväl skafferi som kylskåp konstaterar jag alltid att det är tomt. Tomt på något som passar mig alltså. Jag är nog vad man skulle kunna kalla sjukligt sugen, men svår att göra till lags. Hur hungrig jag än är, har jag ingen aning om vad jag vill ha. Dagens ilandsproblem, helt klart!
Jag har en kopp thé framför mig och ett par digestivekex, det får duga för nu. Jag får hålla ut till tolv då det blir lunch. Rester, men de måste också gå åt. Kokt potatis och dillkött.
Jag försöker skingra tankarna med något som inte ska få mig att gå en ny tur till kylskåpet. Så jag tittar efter lite fynd på nätet. Mest intressant är nog lite nya prylar från GreenGate. Några nya skedar och skålar surrar i mitt huvud, liksom någon ny brödkorgsduk och kanske en prickig pajform.
Jag har även hittat en tavelhylla som jag funderar på att sätta upp. Dock vet jag inte om det är min grej att plocka fram skruvdragaren nu när jag är själv. Rickard brukar bli lite suspekt när jag har snickrat på egen hand och talar om det efteråt. Undrar vad det kan bero på?!
Jag har en kopp thé framför mig och ett par digestivekex, det får duga för nu. Jag får hålla ut till tolv då det blir lunch. Rester, men de måste också gå åt. Kokt potatis och dillkött.
Jag försöker skingra tankarna med något som inte ska få mig att gå en ny tur till kylskåpet. Så jag tittar efter lite fynd på nätet. Mest intressant är nog lite nya prylar från GreenGate. Några nya skedar och skålar surrar i mitt huvud, liksom någon ny brödkorgsduk och kanske en prickig pajform.
Jag har även hittat en tavelhylla som jag funderar på att sätta upp. Dock vet jag inte om det är min grej att plocka fram skruvdragaren nu när jag är själv. Rickard brukar bli lite suspekt när jag har snickrat på egen hand och talar om det efteråt. Undrar vad det kan bero på?!
Jag blir galen!
Återigen har jag blivit drabbad av posten den här sommaren. Jag tror jag kräks alltså. För två veckor sen var jag hos min chef och lämnade in viktiga papper som måste tillbaka till mig för signatur innan de skickas åter till försäkringskassan. Vår lönekonsult lades dessa på lådan den 3/8 -ett helt vanligt brev, och det har fortfarande inte kommit fram. Nu står jag och faller med månadsräkningar och allt vad som ska betalas i slutet av varje månad utan en fast utbetalningstid. Fantastiskt!! Allt för att blanketterna har slarvats bort. Nu låter det som om vi inte får något alls, men rätt ska vara rätt och nog 17 behöver man de sura slantarna för att ta sig runt. Jag är så less på att hela tiden gå och vänta på papper hit och dit, kötider och väntetider, mitt sinne drivs till vansinne!
Månad 8, vecka 34 = slitigt för kropp & själ
Trots att det börjar komma in på sluttampen och att det endast är ett par veckor kvar innan vår efterlängtade bebis föds, känns det som om tiden fortsätter att springa fram med oss. Rickard har återigen beredskap, Evelyn har en vecka med bus på dagis och jag gör vad jag kan här hemma under tiden, men får inte mycket gjort.
Mina ben har varit svullna sedan mycket tidigt i våras, något jag inte alls besvärades av förra gången när vi väntade Evelyn. Stödstrumporna har nu blivit försmå och jag får nöja mig med att helt enkelt ha fötterna i högläge. För er som inte vet kan jag helt enkelt konstatera -det gör förfärligt ont i både fötter, vader och ben när man samlar på sig så här mycket vätska. Hugaligen! Om jag fick skulle jag lätt ta en kur med furixtabletter (vätskedrivande) för att få ut detta, men det tror jag inte ens är ett godkänt alternativ. Men som sagt, hellre springa på toa en gång i kvarten (vilket man nästan ändå gör) än att ständigt dras med dessa klumpar till ben. De enda skor jag numer får på mig är tofflor och foppatofflor -spännande kombo, inte sant?!
Vi har gått in i månad 8 av 9 och vecka 34 av 40. Det är inte lång tid kvar nu. Vi kämpar på här hemma och försöker få vår övervåning så klar som möjligt. Nu är vårat sovrum färdiggipsat, så nu börjar slitning och spackling bli aktuellt. Målet är ändå att våra sovrum ska vara klara så att vi kan komma iordning innan bebben tittar ut.
Mitt engagemang för att ta mig någonstans är litet, eller så nära golvet man kan komma. Att åka bil är minst sagt besvärligt, att köra är ändå värre. Jag känner mig så gnällig, men när det har varit tungt hela våren och sommaren, börjar man ledsna. Förhoppningsvis går krämporna tillbaka när hormonerna går ur kroppen. All ständig värk/smärta i bäcken och höfter, balansen återkommer, benen återgår till normal storlek och man kan börja komma i form igen för att må bra. Jag längtar till att bli rörlig, att kunna klara av dagarna hemma utan att halta och linka runt, att leka med Evelyn och bara komma ut och gå promenader, det vore fint det!
Mina ben har varit svullna sedan mycket tidigt i våras, något jag inte alls besvärades av förra gången när vi väntade Evelyn. Stödstrumporna har nu blivit försmå och jag får nöja mig med att helt enkelt ha fötterna i högläge. För er som inte vet kan jag helt enkelt konstatera -det gör förfärligt ont i både fötter, vader och ben när man samlar på sig så här mycket vätska. Hugaligen! Om jag fick skulle jag lätt ta en kur med furixtabletter (vätskedrivande) för att få ut detta, men det tror jag inte ens är ett godkänt alternativ. Men som sagt, hellre springa på toa en gång i kvarten (vilket man nästan ändå gör) än att ständigt dras med dessa klumpar till ben. De enda skor jag numer får på mig är tofflor och foppatofflor -spännande kombo, inte sant?!
Vi har gått in i månad 8 av 9 och vecka 34 av 40. Det är inte lång tid kvar nu. Vi kämpar på här hemma och försöker få vår övervåning så klar som möjligt. Nu är vårat sovrum färdiggipsat, så nu börjar slitning och spackling bli aktuellt. Målet är ändå att våra sovrum ska vara klara så att vi kan komma iordning innan bebben tittar ut.
Mitt engagemang för att ta mig någonstans är litet, eller så nära golvet man kan komma. Att åka bil är minst sagt besvärligt, att köra är ändå värre. Jag känner mig så gnällig, men när det har varit tungt hela våren och sommaren, börjar man ledsna. Förhoppningsvis går krämporna tillbaka när hormonerna går ur kroppen. All ständig värk/smärta i bäcken och höfter, balansen återkommer, benen återgår till normal storlek och man kan börja komma i form igen för att må bra. Jag längtar till att bli rörlig, att kunna klara av dagarna hemma utan att halta och linka runt, att leka med Evelyn och bara komma ut och gå promenader, det vore fint det!
Plick plock
Idag är en typisk hemmafixar-dag. Evelyn är på campingsemester med mormor och morfar, gissa om hon tycker det är spännande!? Jag går här hemma i min egen takt och plockar med små saker och stora saker, dammsuger, dammar, fixar i tvättstugan eller bara sitter och vilar mina trötta, svullna ben. Detta är underbar avkoppling ska jag säga! Evelyn får göra allt tänkbart bus under tiden som jag får vila mig lite.
Rickard jobbar pliktroget med vår övervåning, det tar sig ska ni veta. Nu är elen färdigdragen och stamledningarna neråt i huset är nya och fräscha. Det är tilläggsisolerat i väggarna och nu är vi i spånskivefasen. När resterande spånskivor är på plats blir det vindsluckornas tur. Den gamla har sett sina glansdagar för minst ett dussin år sedan, så ut med det gamla, in med det nya. På Bauhaus hittade vi nya inspektionsluckor med bra lås och tillhörande karm. Kan varmt rekommenderas om något sådant behöver bytas. Sedan tror jag nästan att vi börjar komma till att smacka upp gipset på väggarna i sovrummet, det ska bli roligt för det är nu vårat "riktiga" rum börjar ta form. Dvs. den delen av det som sedan är synlig.
På tal om postpaket så fick jag ju mitt i slutet av förra veckan (hipp hipp hurra!). En ny samsung galaxy sII. Så nu vet ni vad jag gör om jag har tråkigt. Just det, kollar in alla fräcka funktioner på detta lilla tekniska, magiska underverk.
Ikväll åker vi ut till campingen i Fjällnora mellan Almunge och Uppsala, för att inta en grillmiddag tillsammans med världens bästa tjej och mina föräldrar.
Rickard jobbar pliktroget med vår övervåning, det tar sig ska ni veta. Nu är elen färdigdragen och stamledningarna neråt i huset är nya och fräscha. Det är tilläggsisolerat i väggarna och nu är vi i spånskivefasen. När resterande spånskivor är på plats blir det vindsluckornas tur. Den gamla har sett sina glansdagar för minst ett dussin år sedan, så ut med det gamla, in med det nya. På Bauhaus hittade vi nya inspektionsluckor med bra lås och tillhörande karm. Kan varmt rekommenderas om något sådant behöver bytas. Sedan tror jag nästan att vi börjar komma till att smacka upp gipset på väggarna i sovrummet, det ska bli roligt för det är nu vårat "riktiga" rum börjar ta form. Dvs. den delen av det som sedan är synlig.
På tal om postpaket så fick jag ju mitt i slutet av förra veckan (hipp hipp hurra!). En ny samsung galaxy sII. Så nu vet ni vad jag gör om jag har tråkigt. Just det, kollar in alla fräcka funktioner på detta lilla tekniska, magiska underverk.
Ikväll åker vi ut till campingen i Fjällnora mellan Almunge och Uppsala, för att inta en grillmiddag tillsammans med världens bästa tjej och mina föräldrar.
