Ljuvliga sommarmorgon ♥
Den här torsdagsmorgonen har börjat bra, inte super, men ändå helt okej. Minuset var när Evelyn började riva i blodsockergrejerna, så att vi fick hela badrumsgolvet fullt med teststickor. Bye, bye teststickor! Så onödigt, vi öppnade burken igår... Men, men, det är sånt som händer när man har barn och de vill och kan göra allt själva.
Frukosten är intagen, den sista kaffeslurken är snart slut och vi ska ta oss ut på tomten för att bara vara i solen. Den senaste veckan har vi ju inte direkt varit bortskämda med solsken. Det blir pyssel med blommor och trädgård för min del, cykling och lek för Evelyn. Alvin brukar trivas allra mest i sin vagn.
Jag har faktiskt beställt en (eller några) födelsedagspresenter åt mig själv. Jag brukar aldrig göra så, men det är inget ska skulle unna mig i vanliga fall, så nu tyckte jag att det passade bra. Så nu väntar jag med spänning på två paket som borde trilla in med posten vilken dag som helst.
Dags att ta sig ut och få lite sol på näsan innan solen försvinner igen!
Frukosten är intagen, den sista kaffeslurken är snart slut och vi ska ta oss ut på tomten för att bara vara i solen. Den senaste veckan har vi ju inte direkt varit bortskämda med solsken. Det blir pyssel med blommor och trädgård för min del, cykling och lek för Evelyn. Alvin brukar trivas allra mest i sin vagn.
Jag har faktiskt beställt en (eller några) födelsedagspresenter åt mig själv. Jag brukar aldrig göra så, men det är inget ska skulle unna mig i vanliga fall, så nu tyckte jag att det passade bra. Så nu väntar jag med spänning på två paket som borde trilla in med posten vilken dag som helst.
Dags att ta sig ut och få lite sol på näsan innan solen försvinner igen!
Jag fyller snart år (igen) ~min lilla önskelista
När man har två barn, ett hus att renovera och dessutom fyller år i samma månad som två andra i familjen, känner man inte riktigt att det är prio på ens egen födelsedag. Det gör mig ingenting, Evelyn är viktigast, så hennes kalas går före mitt och Rickards. Men det är i alla fall trevligt att få framföra att man önskar sig något speciellt och att man får lov att baka en liten tårta.
Underbara, vackra danska Green Gate. Jag har två skålar, men ser gärna att fler delar ur deras sortiment flyttar in i vårt kök. Finns bl.a. att köpa på Elsas Hem.
För att vara tråkig, får jag väl säga att jag önskar mig en slant också. Det finns flera saker jag önskar mig (eller oss) som är ganska dyra. En system kamera, så att vi kan fota barnen optimalt. En resedator -minilaptop. En nespresso citiz & milk, i ljuvaste retrovitt.
Nya blogg.se
Det går (för det mesta numer) ganska lång tid mellan mina inlägg. Det beror på många olika saker, men det ska jag inte älta nu. Jag har hela tiden ambitionen att blogga mer, men face it -min tid räcker inte ens till för att ta hand om mig själv just nu. Men man får försöka göra det bästa av allt hela tiden och nu försöker jag bara fokusera på mina barn, min man och vårat hus. För det är mina stora glädjemoment i livet!!
Jag ska försöka mig på en rejäl uppdatering med bilder och en massa annat, så snart tiden är på min sida. En underlättande faktor skulle vara om det fanns en app för andorid att blogga ifrån -UPPLYS mig gärna om det finns en sån som jag inte hittat!
Nu testar jag den nya snabbfunktionen och kollar hur det blir -för det verkar vara många som har haft strul med uppdateringen av blogg.se.....
På snart återseende! Ha en bra dag allihopa, här ska vi ta oss ut i solen, för nu verkar den ha hittat tillbaka!
Jag ska försöka mig på en rejäl uppdatering med bilder och en massa annat, så snart tiden är på min sida. En underlättande faktor skulle vara om det fanns en app för andorid att blogga ifrån -UPPLYS mig gärna om det finns en sån som jag inte hittat!
Nu testar jag den nya snabbfunktionen och kollar hur det blir -för det verkar vara många som har haft strul med uppdateringen av blogg.se.....
På snart återseende! Ha en bra dag allihopa, här ska vi ta oss ut i solen, för nu verkar den ha hittat tillbaka!
Jag har ett kroniskt sjukt barn
Vad hemskt det låter. Men det är ju precis vad det är. En kronisk sjukdom, något som följer en för varje dag för resten av livet och som inte går att bota. Vår lilla prinsessa och solstråle har fått diabetes typ 1. För drygt tre veckor sedan fick vi diagnosen och blev akut inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Mitt humör och sätt att hantera det här går upp och ned hela tiden. Det är sjukt jobbigt! Just nu har jag varken tid, ork eller energi till att knåpa ihop det längsta inlägget om vad som har hänt och hur vi har kommit dit vi är idag, det får bli en annan dag, kväll eller natt.
Jag är glad att vi har fått veta vad alla symtomen har berott på, men det känns samtidigt så väldigt hårt att få diagnosen. Diabetes är inget man kan glömma bort eller försöka att inte ha för en dag, för det går inte. Det går inte att ha en dålig dag idag och "vi tar nya tag med maten imorgon", för då hinner det gå åt skogen flera gånger om med allt. Det är en ständig balans mellan blodsocker, insulin och mat.
Evelyn är så himla duktigt med allt detta! Hon får 7-8 insulinsprutor om dagen. En långtidsverkande på morgonen och en på kvällen, samt snabbverkande insulin till varje måltid. Före varje måltid, två timmar efter måltid och två gånger på natten, kontrollerar vi blodsocker genom stick i fingret. Man facineras över hur fort barn lär sig och accepterar saker. Så länge hon vet varför vi gör något, så är det helt okej.
Något som är helt nytt är sättet att räkna ut insulin på. Vi räknar kolhydrater i maten och utifrån hur mycket kolhydrater en måltid innehåller, doserar vi insulin. Det var lite knepigt i början, men man kommer in i det ganska fort när man har rätt verktyg för att hålla på med det. A och O i det hela är en bra köksvåg, tydliga innehållsdeklarationer i livsmedel och gott om tid inför maten för att räkna ut rätt dos.
Att ha en barn med diabetes är ett heltidsjobb, hur man än vänder och vrider på det. Nu är allt fortfarande ganska nytt, men det kommer ju fortfarande att handla om samma mängd insulinsprutor, blodsockerkontroller och uträknande av kolhydrater. Något både jag och Rickard har insett är hur mycket tid det tar med allt papperjobb. Det är försäkringar, försäkringskassan x flera, jobb, förskola.. Listan kan göra väldigt lång och det är bara att ta en sak i taget och i tur och ordning pricka av dem från att göra listan.
Något som jag redan känner att man måste poängtera är att diabetes är en sjukdom som inte syns. Man ser ut som vem som helst, men innuti en är man sjuk. Får man inte insulin, så klarar man sig inte.
Idag är första hela dagen sedan 7 maj som jag är helt själv med båda barnen och Rickard jobbar. Det går ganska bra, men känns lite konstigt att vi båda har haft vård av barn i nästan en månads tid samtidigt. På mitt schema för dagen står matplanering för kommande vecka. Jag ska även försöka börja skriva lite på vår ansökan om vårdbidrag till försäkringskassan. Men först lite lunch till barnen och lägga Alvin i vagnen för en liten lur.
Jag är glad att vi har fått veta vad alla symtomen har berott på, men det känns samtidigt så väldigt hårt att få diagnosen. Diabetes är inget man kan glömma bort eller försöka att inte ha för en dag, för det går inte. Det går inte att ha en dålig dag idag och "vi tar nya tag med maten imorgon", för då hinner det gå åt skogen flera gånger om med allt. Det är en ständig balans mellan blodsocker, insulin och mat.
Evelyn är så himla duktigt med allt detta! Hon får 7-8 insulinsprutor om dagen. En långtidsverkande på morgonen och en på kvällen, samt snabbverkande insulin till varje måltid. Före varje måltid, två timmar efter måltid och två gånger på natten, kontrollerar vi blodsocker genom stick i fingret. Man facineras över hur fort barn lär sig och accepterar saker. Så länge hon vet varför vi gör något, så är det helt okej.
Något som är helt nytt är sättet att räkna ut insulin på. Vi räknar kolhydrater i maten och utifrån hur mycket kolhydrater en måltid innehåller, doserar vi insulin. Det var lite knepigt i början, men man kommer in i det ganska fort när man har rätt verktyg för att hålla på med det. A och O i det hela är en bra köksvåg, tydliga innehållsdeklarationer i livsmedel och gott om tid inför maten för att räkna ut rätt dos.
Att ha en barn med diabetes är ett heltidsjobb, hur man än vänder och vrider på det. Nu är allt fortfarande ganska nytt, men det kommer ju fortfarande att handla om samma mängd insulinsprutor, blodsockerkontroller och uträknande av kolhydrater. Något både jag och Rickard har insett är hur mycket tid det tar med allt papperjobb. Det är försäkringar, försäkringskassan x flera, jobb, förskola.. Listan kan göra väldigt lång och det är bara att ta en sak i taget och i tur och ordning pricka av dem från att göra listan.
Något som jag redan känner att man måste poängtera är att diabetes är en sjukdom som inte syns. Man ser ut som vem som helst, men innuti en är man sjuk. Får man inte insulin, så klarar man sig inte.
Idag är första hela dagen sedan 7 maj som jag är helt själv med båda barnen och Rickard jobbar. Det går ganska bra, men känns lite konstigt att vi båda har haft vård av barn i nästan en månads tid samtidigt. På mitt schema för dagen står matplanering för kommande vecka. Jag ska även försöka börja skriva lite på vår ansökan om vårdbidrag till försäkringskassan. Men först lite lunch till barnen och lägga Alvin i vagnen för en liten lur.
