2 oktober 2011, söndagen då Alvin föddes ♥
Med Evelyn gick jag fem dagar över tiden, jag trodde länge att Alvin skulle komma lite tidigare än planerat, men icke. Väntan kändes längre den här gången, framförallt beroende på att jag samlade på mig så mycket vätska redan under våren. Det var inte ens vår, sommarvärmen slog till direkt i maj och jag mådde verkligen pyton av värmen. Magen var mycket större den här gången. Jag gjorde vad jag kunde för att byta om själv på jobbet, bara för att kunna hålla det för mig själv till vecka 13. I vecka 11 visste alla på jobbet, då inte ens landstingets snygga klänning kunde dölja det faktum att det bodde en bebis i magen. Mina kollegor gissade vilt på att det var tvillingar pga magens storlek.
Ultaljudet i maj visade en välskapt liten pojke! Vi blev så glada -vi skulle få en av varje! Så mysigt. Vi berättade för familjen att vi väntade en pojke, men valde i det stora hela att hålla den lilla nyheten för oss själva. Vi gjorde ett tillväxtultraljud i vecka 32 där man skulle titta på tillväxten och beräkna födelsevikten. Han beräknades till 3,5kg.
Vi var på Danderyds sjukhus och upprättade en förlossningsplan tillsammans med en barnmorska ungefär en månad innan han föddes. Vi blev lovade att få komma in i tid den här gången (eftersom Evelyn var på väg ut när vi kom in med henne), initiering av smärtlindring i ett tidigt skede och kontinuerlig information från barnmorskan för att hänga med i vad som händer.
Alvin var beräknad till 27 september, men inte kände jag något då inte. Döm av min besvikelse att även denna gången gå över tiden och vänta, vänta, vänta. Varje dag utan något nytt kändes oändligt lång. Inte bara pga väntan, utan jag kom verkligen ingenstans. Mina ben var så svullna att jag inte kunde göra annat än att sitta eller ligga med dem i högläge för att inte få förskräckligt ont. Jag kan numera stoltsera med att jag vet hur jä-la jobbigt det är att ha vätska upp till höfterna. Fy, säger jag bara, det gör hiskeligt ont i benen.
Min babymage 1 oktober
Lördagen 1 oktober låg jag och tittade på Fångarna på fortet med ett halvt öga. Måttligt road, för jag väntade ju på annat. Vid åttatiden på kvällen började förvärkarna ändra karaktär, det var inte smärtsamma eller så, bara annorlunda och ganska frekventa. Så någonstans visste jag att det var på gång och att vi snart skulle ha vår bebis hos oss. Vid tolv mitt i natten börjar värkarna. Helt hanterbara, någon gång per kvart. Jag började hälla i mig saftsoppa för att fylla på energi, satt på en stol i köket och halvsov omvartannat på bordet. Knäppt va?! På morgonen var värkarna intensivare, men inte superetablerade, kändes gjorde de men var absolut inte ohanterliga. Rickard ringde mormor och morfar som kom och hämtade Evelyn vid niotiden. Vi ringde till förlossningen på förmiddagen, kanske halvelva. Vi blev ombedda att vänta hemma (förstå att de redan här gör fel genom att be oss vänta, det var precis det de inte skulle göra, vi skulle ha fått komma in). Man är inte i position att säga emot, så jag sa att vi kunde så göra. Det går en dryg timma, sen vill jag åka. Värkarna är nu riktigt täta och onda, vi åker i bilen in till Danderyds sjukhus.
Halvtvå kommer vi in och får vänta i ett kök för att de håller på att städa rummet. Bredvid oss sitter ett par som (vad jag antar) väntar på en igångsättning. Full mundering med väskor och inte ett uns värkar.. :o) Förmodligen ren tur, vi får komma in på vårat rum och de tar mina uppgifter, lämnar oss själva och så med ett pang går vattnet. Konstig känsla, men det var verkligen på gång då.
Vår barnmorska konstaterar att livmodern är helt öppen, dvs 10cm och att krystvärkarna kommer sätta igång så sakteliga. Jag blev jätteledsen, för det var precis det här vi inte ville och pga av det hade vi gjort en plan -som gick i stöpet direkt. Det är ju typiskt att de inte ska kunna läsa vad som står när man ringer in. Så här i efterhand gör det mig riktigt förbannad!
Vi hade en superbra barnmorska som hette Sofia. Hon guideade oss igenom allt och var helt enormt duktig. Hon var nog den enda som faktiskt läste vår plan -bra va?! Halvfyra hade jag riktiga krystvärkar och allt gick bra ända tills huvudet var ute, för då satt han fast. Hemska tanke, helt fruktansvärt att veta att de kallar in sju till på rummet och det blir bråttom -igen, precis som förra gången. Dock är jag glad att de inte kom med någon sugklocka, huah, den klarar jag mig utan om man inte absolut måste. De fick loss honom och sprang iväg till barnrummet där han fick CPAP-behandling och blev undersökt av barnläkare. Han återhämtade sig snabbt och fick sedan komma till mig. Underbara lilla unge! Så rund och go, 53cm lång och 4436gr tung/lätt ;o) Klockan 16:05 föddes han, vår lilla prins ♥
Vi fick ligga kvar på förlossningen ganska länge, en kombination av stor bebis, trött livmoder och trötta muskler, gjorde att livmodern hade svårt att dra ihop sig igen. Jag blödde ganska ordentligt, men efter ett par timmar var den mycket mindre och blödningen hade avtagit. Dock förlorade jag nästan två liter blod, därav fick vi inte åka till BB.
Men, men, omkring sju på kvällen fick jag duscha och sen äta -gud i himmelen vad hungrig jag var. Det där efterlängtade fikat fick nämligen dröja eftersom de inte visste om jag behövde opereras eller inte. Men det hela avstannade ju av sig självt, så fika blev det. Lyckan är ibland kortvarig, för det kom in en äldre tant som kort och gott meddelade att Rickard kunde åka hem eftersom det inte fanns några enkelrum på BB kvar. Jävla nötter, jag blev helt förkrossad. Inget hade riktigt gått som vi tänkt, bebisen fastnade, jag blödde som bara den och så ska Rickard åka hem..!? När vi valt just Danderyd för att bli garanterade att han skulle få stanna. Skam den som ger sig, de fixade ett enkelrum på avd. 11 (en vanlig gynavdelning) där vi fick stanna över natten -dagen efter fick vi flytta till vanliga BB. Inget patienthotell var aktuellt eftersom de ville ha koll på mig.
Vi blev upprullade till avd. 11, fick med oss en presentpåse från förlossningen och vård lilla knyte låg i mina armar och sov. Natten var lugn, han sov mestadels, ville inte snutta nämnvärt -inte så konstigt enligt personalen eftersom han fått ner vatten i lungorna och det gjorde honom lite illamående. Så där låg vi och bara myste med vårat nya lilla knyte!
De var så rara på 11:an, jag hade gärna stannat där. Lugn och trevlig liten matsal, inget stoj i korridorerna och väldigt trevlig personal. Men när plats fanns, fick vi flytta ner till BB.
En stor nackdel måste jag säga, var att det inte alls fanns någon möjlighet för pappan att köpa mat på BB. Frukost och fika var okej, men inga måltider i övrigt. Alltså måste man vandra runt för att hitta nåt att få i sig.
Att vara på BB var helt okej, men jag ville egentligen inget hellre än att få åka hem. De jagade mig med nålar kors och tvärs, tog prover i tid och otid, och kontrollerade parametrar. Trots att jag var uppe och gick och mådde helt okej, så hade jag ett imponerande blodvärde på 76. Jag såg ut som ett spöke när jag tittade i spegeln, så det var tur att jag fick lite extra, två påsar hällde de i mig, sen återkom rosorna på kinderna.
Vår bebis mådde prima och jag piggade på mig ganska snabbt och vi var så lyckliga över att bli hemsläppta. Egen mat, egen säng, egen dusch och framförallt: sin egna familj endast!
Evelyn hade varit hos mormor och morfar och kom inte hem förrän till helgen, så vi fick lite extra tid att lära känna vår nya familjemedlem innan vår prinsessa kom hem igen.
Vår älskade lilla pojke fick namnet Alvin!
Hemma för första gången med pappa!
Vår älskade son har kommit till världen
Jag tänkte bara titta in lite snabbt och berätta att den 2 oktober kl.16:05 föddes vår underbara son Alvin. 4436gr och 53cm lång, en liten knubbis när han kom ut med andra ord. På tillväxtultraljudet sa de att han inte skulle kunna komma att väga över 3,5kg -jo tjena... Döm om vår förvåning när han var så stor.
Allt gick bra, vi är nu hemma tillsammans med storasyster och försöker anpassa oss till vardagen, hitta nya rutiner och lära känna vår nya familjemedlem. Jag tänkte berätta mer senare, lägga in lite bilder och så, men just nu ska jag bara njuta av att Rickard och jag är föräldralediga tillsammans veckan ut och mysa med vår bebis!
BF +4, nu blir det en oktoberbebis
September har passerat, det blev ingen septemberbebis här inte, den verkar trivas alltför bra i magen. Istället ser vi nu fram emot att motta vårat lilla underverk i början av oktober. Jag är numera stor, tjock och supersvullen i benen (ingen nyhet för någon iofs) och känner mig inte som någon vacker syn direkt om man säger så... Men vad gör väl det?! Jag prövade precis ett par höststövlar som jag fått hem, något jag tänkte ta lååånga promenader i sen när magen är borta och jag kan gå längre sträckor än 400 meter. Skrattretande nog fick jag inte på mig dem -behöver knappast säga vad det beror på... Foten var lagom iaf, så långt kom jag, men det finns inte en tillstymmelse till att jag skulle få upp den över vaden, så surt. Skitsamma, den kommer passa om ett tag.
Jag har nu på morgonen gjort vad jag skulle kalla fynd. Jag har klickat hem ett par härliga vinterstövlar åt mig själv och ett par åt Evelyn. Förra året när vi var på något kallt och eländigt ställe -minns inte vart, så såg jag ett par stövlar som jag blev upp över öronen i och nu har jag äntligen hittat ett par själv! Lycka i en liten ask!!
Jag tycker själv att jag har gjort klipp! Timberlandstöveln till mig för ca halvapriset, men visst inte gratis, går ändå på en tusing. Det som får mig att känna att det är okej är ändå att jag aldrig någonsin har haft ett par riktigt varma, sköna, vattentäta vinterstövlar förut. Hoppas verkligen jag blir nöjd med dessa och att de håller mina kalla fossingar torra och glada över vintern.
Likaså Evelyns Moomin valley stövlar blev det ett riktigt bra pris på, för omkring fyrahundra blir de våra. Förra årets känga kostade nästan det dubbla. Är det inte sjukt vad skor och kängor till barn ska vara dyrt?! Sjukligt dyrt, man måste ju nästan köpa nya varje år ändå eftersom de rackarna växer så fort. Inte en föräldraplånboks bästa vän direkt. Men nu känner jag mig ändå nöjd med detta!
Vår lilla sockertopp är på lördagsgympa med pappa nu, själv orkade jag inte följa med faktiskt. Jag får förbereda lite lunch istället och ligga på soffan och vila emellanåt. Igår blev faktiskt hela huset städat också tack vare en gemensam ansträngning. Känns skönt att komma in och det doftar såpa.
Ha en fin lördag allesammans, vi njuter av den fina hösten här i Märsta. Strålande höstsol från en klarblå himmel, löv som numera ses i alla möjliga färger och 14 sköna grader ute!
BF +3
Snigelfarten är i det närmaste oändlig. Som jag sa till Annelie igår, jag tror varje timma på dygnet innehåller 120minuter och att dygnen numera är 48 timmar långa -någon som känner igen sig?!
Jag sover som en kratta, dvs. inte alls nästan. Sen 04:30 har jar varit vaken idag och bara väntat på att en klocka ska ringa så att man kan gå upp med gott samvete. Inte sover jag om dagarna heller, så var mitt sömnbehov har tagit vägen har jag inte den minsta aning om. Borta är det iaf!
Bebisen verkar ha det gott i magen. SF ligger på 37,5 nästan 38 idag och därmed växer h*n fint! Numera också totalt fixerad, går inte att rucka det minsta på. Dessutom sa Malin att huvudet har sjunkit ner mycket mer, jämfört med förra gången. Dock behöver h*n ju inte boa allt för lång tid till därinne, mammi tycker att det är sjukt tradigt att vänta!
Idag är en bra dag på så vis att Rickard slutar vid halv två. Vi kan hämta Evelyn tillsammans på dagis och kvällens fredagsmys kan börja. Det är bara att ladda inför kvällens idol, ska bli spännande att se vilka som faktiskt får vara med i år.
Bara så alla vet -wordfeud är fortfarande lika roligt!!!
BF +2: Jag och min härliga godispåse!
Så då var vi inne på BF +2, vad härligt det känns! Jag satt precis och läste igenom det inlägg jag skrev BF +2 med Evelyn. Jämfört med det är humöret i sin helhet bättre, men jag är fruktansvärt irriterad över att bli synad och tillfrågad om några news so far..
Lillstrumpan är på dagis och har aktiviteter på stora gården nu på förmiddagen. Själv har jag ansträngt mig och åkt förbi ICA där det blev lite shopping inför kvällens middag. Ikväll kör vi på pannbiffar med stekt lök, sås, kokt potatis och lingonsylt. Det brukar gå hem hos familjen Sköld! Någonstans ska jag hitta lite energi till att gå ut och plocka ner några äpplen från trädet och göra en äppelpaj. Förhoppningsvis.. :o)
Eftersom jag är svag och har usel karaktär just nu så köpte jag en stor påse med plockgodis och en skvallerblaska i affären som jag tänkte ägna resten av förmiddagen åt. Senaste veckorna har jag helt enkelt konstaterat att om man vill se på TV och fördriva tiden där, så blir det över en film. Det är så usla program och ruttna serier som visas så man bli ju mörkrädd. Toppavsnitten från -88, kiss my ***!
Eftersom även jag har fastnat i wordfeud-träsket så lär en del av min dag spenderas med att komma på fyndiga ordkombinationer i detta superroliga spel!!
Hoppas att alla ha en fin dag med sol och klarblå himmel, det är iaf vad vi bjuds på i Märsta idag!
BF +1
Här händer inte mycket just nu, månadens räkningar är kontrollerade och inlagda. Jag har fastnat i wordfeud på mobilen, bäst att passa på medan man är själv hemma! Jag har också engagerat mig i att få igång mitt headset till mobilen, vilket gick som en smäck! Så nu kan jag lyssna i lugn och ro på min spotify.
Efter att ha inspekterat golven i hallen så inser jag också att det skulle behöva dammsugas, men om man gör som Evelyn och tar på sig solglasögon, så kanske man inte ser det på ett par dagar till. Snacka om att skjuta upp jobbet...
Jag ska nog ta och gå upp till sovrummet där katten har sovit sedan imorse, av ren princip flyttade jag honom från bebissängen till vår säng imorse och där har han legat kvar sen dess. Vilken tröttmössa! Själv behöver jag vila en stund innan det är dags att åka till dagis och hämta hem trollet. Om jag räknar högt har jag nog sovit tre timmar inatt. Fattar inte att det ska vara så svårt, men det är det.
Hoppas att alla har en bra dag! På återseende snart igen!
39+2
Jag är så less.. På att inte ha något att göra eller på att inte orka göra något. Ungefär samma sak, men i slutändan tråkigt. Evelyn är på dagis, hon är i gruppen hararna på dagis och idag är de ute på stora gården och busar. Hon älskar verkligen sitt (numera inte längre nya) dagis!
I helgen storstädade vi huset, det behöver dammsugas igen och vilken lust man har att dra fram den då. Kanske blir framåt kvällen, hellre en torsdag än en fredag :o) Tvättstugan är tvättfri, vilket känns bra. Endast lite nytvättad och vikt tvätt ligger på bänken, så på den fronten känns det bra.
Det mesta är nog färdigt, man förbereder verkligen inte lika intensivt för andra barnet, det mest hänger på. Jag var och köpte en höstoverall häromdagen, det är ändå bra kyligt ute vissa dagar.
Man väntar i 40 veckor på att komma vidare, till nästa vecka, nästa månad och tycker ändå någonstans att det går ganska fort, men det är fantastiskt vad långsamt det alltid tycks gå på slutet. Mest för att man väntar på bebisen, man är trött på att vara så förbannat osmidig och alla frågor om det inte är något på gång än. Jag blir så less.. Den som väntar mest är med största sannolikhet jag. Bebisen kommer när den kommer och det lär ju inte gå någon obemärkt förbi. Mamma sa häromdagen att man frågar i största välmening, jag vet att det är så, men det stressar mig mer än det hjälper. Tack till alla som tänker på oss och vill väl, ni är underbara! Många vet nog också att hormonerna inte alltid gör en till en ängel (inte mig iaf) :o)
Får se vad dagen bjuder på som sagt, just nu skulle jag vara lycklig om det fanns nygräddade kanelbullar i köket, men så är det tyvärr inte. På återseende snart!!
Fika
Jag har en kopp thé framför mig och ett par digestivekex, det får duga för nu. Jag får hålla ut till tolv då det blir lunch. Rester, men de måste också gå åt. Kokt potatis och dillkött.
Jag försöker skingra tankarna med något som inte ska få mig att gå en ny tur till kylskåpet. Så jag tittar efter lite fynd på nätet. Mest intressant är nog lite nya prylar från GreenGate. Några nya skedar och skålar surrar i mitt huvud, liksom någon ny brödkorgsduk och kanske en prickig pajform.
Jag har även hittat en tavelhylla som jag funderar på att sätta upp. Dock vet jag inte om det är min grej att plocka fram skruvdragaren nu när jag är själv. Rickard brukar bli lite suspekt när jag har snickrat på egen hand och talar om det efteråt. Undrar vad det kan bero på?!
Jag blir galen!
Månad 8, vecka 34 = slitigt för kropp & själ
Mina ben har varit svullna sedan mycket tidigt i våras, något jag inte alls besvärades av förra gången när vi väntade Evelyn. Stödstrumporna har nu blivit försmå och jag får nöja mig med att helt enkelt ha fötterna i högläge. För er som inte vet kan jag helt enkelt konstatera -det gör förfärligt ont i både fötter, vader och ben när man samlar på sig så här mycket vätska. Hugaligen! Om jag fick skulle jag lätt ta en kur med furixtabletter (vätskedrivande) för att få ut detta, men det tror jag inte ens är ett godkänt alternativ. Men som sagt, hellre springa på toa en gång i kvarten (vilket man nästan ändå gör) än att ständigt dras med dessa klumpar till ben. De enda skor jag numer får på mig är tofflor och foppatofflor -spännande kombo, inte sant?!
Vi har gått in i månad 8 av 9 och vecka 34 av 40. Det är inte lång tid kvar nu. Vi kämpar på här hemma och försöker få vår övervåning så klar som möjligt. Nu är vårat sovrum färdiggipsat, så nu börjar slitning och spackling bli aktuellt. Målet är ändå att våra sovrum ska vara klara så att vi kan komma iordning innan bebben tittar ut.
Mitt engagemang för att ta mig någonstans är litet, eller så nära golvet man kan komma. Att åka bil är minst sagt besvärligt, att köra är ändå värre. Jag känner mig så gnällig, men när det har varit tungt hela våren och sommaren, börjar man ledsna. Förhoppningsvis går krämporna tillbaka när hormonerna går ur kroppen. All ständig värk/smärta i bäcken och höfter, balansen återkommer, benen återgår till normal storlek och man kan börja komma i form igen för att må bra. Jag längtar till att bli rörlig, att kunna klara av dagarna hemma utan att halta och linka runt, att leka med Evelyn och bara komma ut och gå promenader, det vore fint det!
Vecka 23 idag
Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket. Många upplever den här tiden som en positiv del av graviditeten. Barnet är inte alltför tungt än och det är fortfarande långt kvar till förlossningen. Men alla är inte lyckliga och mår bra under graviditeten. En vanlig orsak kan vara oro inför hur livet med ett litet barn kommer att bli. Vissa blivande mammor är ofta sjuka. Det beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten.
Barnet: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.
Ultraljud
Allt såg fint ut. Hjärtat slog för fullt, njurar, lungor och hjärna såg helt normala ut. Tillväxten var som den skulle, och bebisen beräknas komma en dag tidigare än vi trodde. Så den 27:e september hoppas vi att vår lilla kotte tittar ut. Magen är stor som en boll och växer stadigt, mina arbetskamrater frågade ändå om de inte missat en bebis på ultraljudet och att det faktiskt är tvillingar iaf, men den sannolikheten är jag säker på att vi nu kan stryka.
Vi jobbar på för fulla muggar med vår renovering. Evelyns rum är så gott som klart, vi väntar på en sänglampa och lite smådetaljer, sen kan vi nog säga att det är helt färdigt. Turen har kommit till vårat sovrum, känns så roligt att få börja där. Allt gol är färdiglagt, det har jag säkert redan berättat, men eftersom jag numera är halvdement och kokopippi så talar jag om det igen. Tapeterna som vi beställd ligger i sina kartonger och väntar bara på att tapetklistret ska komma fram så att de får pryda våra väggar.
Efter att ha jobbar två dagar till, är jag nu ledig i tre och tar en kortsväng till jobbet lördag/söndag. För varje arbetspass som jag tar mig igenom känner jag mig nöjd och det är ett litet steg närmare min långledighet. Jag vet fortfarande inte när jag kommer att gå på semester riktigt, det är inte klart än. Däremot kan jag nu börja skicka in mina papper till FK och graviditetspenning, dvs. ledigt 60 dagar före beräknad förlossning. Troligtvis kommer min ledighet att börja runt midsommar och sträcka sig till slutet av september, för att sen övergå i mammaledighet!
Evelyn är på dagis en stund nu mitt på dagen. Jag funderar på att åka till Arlandastad och köpa en ny vårjacka till henne. Vid lunchtid blir det lunch/fika med Anna och lilla Alice, mysdag med andra ord!
40% är redan bakom oss
Jag har iallafall ambitioner/visioner om att göra saker. Idag är Evelyn på dagis mellan 9-15, vi har förresten bytt dagis till Norrbacka förskola och en avdelning som heter Orange. Vi har precis börjat, är inne på andra veckan nu, men vi stormtrivs verkligen hela familjen. Pedagogerna är helt underbara och barngruppen verkar jättebra. Evelyn är så stolt över alla alster hon får göra och är det enda hon pratar om när vi kommer för att hämta henne. Hon älskar verkligen sitt nya dagis. (Skönt som förälder när man har tagit beslutet att byta dagis och får börja om från början igen.)
Idag har jag haft storröj i tvättstugan. Eftersom det är lätt att sätta igång en maskin, men desto svårare att hitta det skojiga i att vika och stryka, så blir det oftast en del att göra. Men nu är högen väck och inplockad i skåpen. Känns riktigt bra!
Jag har planterat frön. Tomater och gräslök blev det. Det var de enda som jag kunde så nu, de andra påsarna får vänta tills det är lite varmare ute, lär nog bli i början av maj. Min tanke är att vi ska kunna få lite gräslök och dill (hemodlad så klart :o) ) till midsommar. Jag ska införskaffa mig ett par murarhinkar också och sätta lite potatis i, så finns det även hemodlad färskpotatis till sommarens första riktiga kalas!
Gårdagen bjöd på plantering i form av penséer i vitt och ljusgult. I köket hängde jag även upp nya ljusa vårgardiner. Köket blev en helt annan plats, mycket trevligare!
Jag jobbar fortfarande som vanligt. Det går långsamt, jag har ont i fogarna -en smärta som strålar ner i benen/bäckenet, trött och ibland omotiverad. Det som påverkar mig mest, förutom om det är stressigt på jobbet, är mina 13mil långa bilresor ensam till och från jobbet varje dag. Men man kämpar på, när vi kommer till påskhelgen har jag förhoppningsvis bara två månader kvar att jobba. Bebisen kommer i slutet av september, min sommarsemester infaller tidigt i år, så beräknad ledighet för min del är i runda slängar från veckan efter midsommar till slutet av september.
Nu väntar familjen med spänning på ultraljudet som blir i början av maj.
Förlossningsberättelse
Tänkte att jag skulle ta och skriva den utlovade förlossningsberättelsen nu, så att den inte kommer hur sent som helst.
Jag hade BF (beräknad förlossning) den 5 juli, men inte kände jag av något då inte. Tradigt att gå över tiden, tänkte jag. Den 5:e var jag och Rickard inne i Stockholm och gick på museum, Livrustkammaren.
Dagarna gick, släpade sig inte riktigt fram, men inte långt ifrån. Jag hade fått en tid hos barnmorskan den 15 juli, men dit ville jag inte. Jag ville ha min bebis innan det datumet, så att jag skulle slippa igångsättning.
På BF +4, ondagen den 9 juli, började slemproppen lossna på förmiddagen och mina värkar började vid 18-tiden på kvällen. Jag kände dem helt klart, men det var inga problem att andas igenom dem och de var inte särskilt täta heller. Värkarna varierade från att komma med 5-10 minuters mellanrum. Jag sov inget under natten, lyckades slumra lite mellan varje värk, men vaknade helt varje gång det kom en ny.
Enda från början har jag sagt att jag vill stanna hemma så lång tid som möjligt, jag vill inte åka in för tidigt för att hamna i sjukhuskorridorer och vakna fram där istället för hemma. Så jag hade redan bestämt mig för att härda ut så lång tid det bara gick.
På morgonen, nu BF +5 10 juli, tyckte jag inte att det verkade som om det var dags att åka in riktigt, så Rickard åkte iväg till jobbet. Runt 8-tiden försvann värkarna helt. Jag somnade och sov dåligt i 3 timmar ungefär. Jag gick omkring hemma och plockade hela dagen, tror att jag städade faktiskt -inte med mopp och dammsugare, utan dammade. Jag lagade middag och vi åt när Rickard kom hem.
Ny värkstart kom igång klockan åtta på kvällen, de var mer intensiva men inte tätare, snarare tvärtom. Under natten kom de med 7-10 minuters mellanrum. Ännu inte dags, tänkte jag, eftersom de säger att man som förstföderska ska ha 2-4 värkar inom 10 minuter för att det ska vara läge att åka in till förlossningen. Jag sov ingenting alls på natten, gick upp och vandrade omkring i huset varje gång en värk kom, jag kunde inte ligga stilla i sängen pga. smärtan.
Jag ville inte ringa in, för jag har hört vad de flesta får för råd: Ta 2st Alvedon, vila och avvakta. Så jag tog Alvedon, höll koll på vilken tid -så att jag visste när jag kunde ta 2 till. Jag värmde även min vetekudde i mikron ett x antal gånger under dessa två dygn.
På morgonen, BF +6 11 juli, ville jag inte att Rickard skulle åka till jobbet, utan invänta för jag trodde att det skulle bli under dagen. Värkarna blir mer intensiva, men fortfarande inte tätare. Jag tar ytterligare 2st Alvedon och en Postafen, för jag började må illa också. Tänkte att alla hyllar dusch och bad, så det ska jag testa. Snack... funkade inte alls för mig, tyckte snarare att det blev sämre.
12:15 tycker jag att det räcker, jag ber Rickard ringa förlossningen, för antingen vill jag ha fart på detta eller få nåt att sova på, för jag var så trött efter att inte ha sovit i princip nånting på 2 dygn. Han ringer och de vill prata med mig. Barnmorskan tror inte att det är riktigt på G än eftersom värkarna inte är tätare, dock får vi komma in om vi vill, men hon ber oss avvakta så lång tid som möjligt.
Efter en timma till hemma börjar jag nästan gråta för att jag är så trött och har så ont. Jag säger till Rickard att jag vill åka in, jag vill inte vara hemma längre. Jag somnar nästan i bilen in till sjukhuset -knäppt men sant. Det är riktigt jobbigt att gå från bilen till förlossningen, men skam den som ger sig. Bebisen tycker på neråt och jag är riktigt trött och smärtpåverkad.
När vi kommer in vill de ta en CTG-kurva och vill att jag ska ligga ner, men det går inte, så jag får stå. Det gör riktigt ont hela tiden och jag följer sekundvisaren på klockan i rummet för att kunna fokusera och se att tiden går framåt. 20 minuter vill de att jag ska stå där. Efter en kvart ringer vi på klockan, jag klarar inte att stå där längre. Vår barnmorska, Stina, kommer och undersöker mig. Först vill hon känna på magen var bebisens huvud står, men jag fixade inte att ligga på rygg, så hon undersöker bara hur pass öppen jag är. Det visar sig att jag är öppen 10 cm, dvs. fullt öppen och hon säger att det är ju inte konstigt att jag har ont. Hon tillägger även att nästa gång ska vi komma in tidigare så att jag hinner få smärtlindring. Nu blir det en förlossning helt utan smärtlindring, då det är försent att ge något. Dock kommer jag få lustgas, hjälpte lite grann.
Vi kommer in på ett förlossningsrum. Jag känner mig riktigt lugn faktiskt. Jag får en tjusig vit skjorta från landstinget och även landstingets snygga nättrosor -läckert, lyckas jag kläcka ur mig till barnmorskan. Jag får lustgas, superskönt verkligen. Äntligen något som tar udden av värkarna. Jag blir mest lullig, inte smärtlindrad.
Vi väntar på att bebisen ska glida ner mer så att jag kan få börja krysta aktivt. Jag hade i princip krystvärkar när vi kom in, då jag kände att bebisen tryckte på så mycket. Jag andas i masken och suger i mig massor med lustgas, dricker saftsoppa och vatten.
De sätter nål och ger mig värkstimulerande dropp. Jag står med gåstol, sitter på boll och står om vartannat. Händer inte så mycket, de ökar droppet och jag börjar så småningom få riktiga krystvärkar.
19:45 får jag börja krysta aktivt. Det händer fortfarande inte så mycket. Jag är ganska med på vad som händer, även om jag inte hör allt de säger. Framåt 20:30 börjar de bli lite oroliga över att jag är så trött och att bebisen kan börja bli påverkad av förlossningen. De börjar prata om sugklocka -min stora skräck. De tror inte att jag kommer orka krysta ut bebisen själv för jag har uppenbarligen väldigt starkt bäckenbotten som gör att jag håller emot istället för trycker på.
Doktorn kommer in och helt plötsligt är det massor av folk i rummet. Hon har beslutat att hjälpa bebisen ut med sugklocka, för att den inte ska bli påverkad och att den bör komma ut nu. Strax före nio är klockan fäst på bebisens huvud och de börjar dra. Jag fick nästan panik av det starka trycket som blev och Rickard blev påverkad av mina skrik, han ville att de skulle sluta. Inte heller fick jag ha kvar lustgasen -det närmsta jag kommit smärtlindring. Vid varje värk drog de ordentligt, det gjorde riktigt ont. Klockan 21:12 efter 6 dragningar kommer äntligen bebisen ut och de lägger den på min mage.
Jag orkar inte lyfta på den, utan frågar vad det är för sort. En flicka. Precis som vi trott hela tiden! En liten tjej med 10 fingrar och 10 tår, helt perfekt. Alldeles hal och varm, inte kladdig med vare sig blod eller fosterfett. Hon vägde 3320gram och var 50cm lång, hon kommer att heta Evelyn.
Duschen efteråt var gudomlig och vi fick jättegott födelsedags fika från förlossningen.
Trots att det var jobbigt hemma är jag glad att jag väntade. Jag fick en underbar barnmorska, Stina, och en jättetrevlig undersköterska, Beatrice. De tog hand om oss på bästa sätt. Jag hade önskat att det avslutats utan sugklocka, men så här i efterhand är jag bara glad att hon kom ut och mådde bra. Att vi alla tre mådde bra.
Äntligen är hon här!!
Evelyn nån timma efter förlossningen, i vagnen på BB och hemma i vår säng
Första presenten & blommorna kom från morfar & mormor som vad väldigt stolta och lyriska över den lilla guldklimpen!
Förlossningsberättelse kommer inom kort!!
BF+5 ~jobbig natt med påbörjad latensfas
Jag sov korta perioder, men vaknade av smärtan gång på gång. Vid tretiden var jag rätt trött på att ligga där och inte få nån hjälp för det, så jag värmde min vetekudde i mikron. Den hjälpte lite, tog visserligen inte bort smärtan, men det verkade lättare att andas igenom värken och det var lite lättare att slappna av. Värkarna höll i sig med 10 minuters mellanrum till 8-9 tiden imorse. Jag tog ytterligare 2st alvedon strax efter sex för att få sova några timmar, kunde inte alls slappna av och komma till ro när jag hela tiden väcktes av smärtan.
Första gången jag tagit denna tablett och den faktiskt hjälpt ordentligt, tror jag.
En del av slemproppen har lossnat! *hoppas*
Jag har börjat plocka igenom alla kökslådor, torkat ur dem, plockat ner saker i kartonger som vi inte använder. Jag fyller på burkar med muslifrön, staplar glas och koppar -you name it! Har nog dammtorkat alla ställen som går i köket snart, tom under diskbänken! Skönt iofs när det är gjort, tror inte att jag har lust med det när vi kommer hem från BB med bebis!
BF+4 ~ännu en sömnlös natt och lite förvärkar
Dagarna släpar sig framåt, nätterna likaså. Har vänt och vridit på mig hela natten och hela tiden känns det som om bäckenet ska gå av på mitten för att det knakar så mycket av all foglossning. Jag har känt av en återkommande mensvärksmolande smärta hela natten, men inget som gör att man studsar upp och rusar iväg till förlossningen. Dock hoppas jag innerligen på att det är på gång nu. Det har ändå varit så pass att detta har hållit mig vaken i natt, tyvärr vet man ju inte om det är äkta eller falska pinvärkar. När jag låg där och funderade tänkte jag tanken om jag inbillade mig alltihopa, att smärtan var något jag fantiserade fram för att jag så gärna vill att det ska hända nåt. Men sagt och gjort, nog är det på riktigt.
Har precis ätit frukost, blev inte nåt superspännande, lite oboy, färskpressad juice och mackor med pepparsalami. Det var ju gott iofs, så nu väntar jag på att det ska gå tillräckligt lång tid så att jag får fika! ;o)
Vet inte vad jag ska göra idag. Lika svårt varje dag. Man har ju inte lust med nåt alls! Kanske ska göra nåt riktigt avancerat för att se om det triggar igång bebben till att komma ut. Fast å andra sidan är jag för lat för att ens vara så pass kreativ att jag faktiskt lyckas hitta på nåt som är vettigt att göra.
BF+3 ~sömnlös natt, tidig frukost & ytterligare väntan
Det är inte ett dugg roligt att vänta, säger då det att varje dag som flyter på över 40 fullgågna veckor är milslånga och känns som om de aldrig ska ta slut. Det enda man tänker på är att leta tecken på att förlossningen ska börja. Den bästa delen på dagen är faktiskt när jag får börja laga middag och vänta på att Rickard kommer hem, för då går tiden lite fortare. Jag blir lite distraherad till att tänka på nåt annat för en stund.
BF+2
Blir för övrigt rätt irriterad när jag tänker tillbaka på våren som varit. Folk har otroligt svårt att förstå hur det är att vara höggravid, plugga 35 mil från sitt hem, ständigt vara på resande fot med packning, samtidigt som man ska hålla ett gott humör och orkar engagera sig i alla andra också. När man är gravid går man in som i en bubbla av sig själv och det finns inget som är mer viktigt än bebisen och du själv. Man är så otroligt fokserad på att hela tiden veta att bebis mår bra och att man inte gör nåt som kan vara farligt för den. Det är klart att man inte kan förstå känslan när man inte har barn själv, men lite insikt känns det som man kan be om iaf. Om det nu är nån som känner sig försummad så säger jag bara -det går nog inte och förstå förrän man väntar bebis själv. Man är känsligare än vanligt som gravid och det är väldigt lätt att ta illa vid sig av saker som man i vanliga fall inte skulle bry sig om.
Just nu skriver jag säkert sånt här för att jag är trött på att inte orka med nåt. Trött på att ha en superstor mage som gör att jag inte kan röra mig. Jag vill inte alls gå mer över tiden, jag vill att förlossningen ska komma igång och att vi ska få hem vår lilla bebis!!
Taget 7 juni, morgonen efter examen.
Nu precis 1 månad senare är magen bra mycket större och vi vill ha ut bebisen!!
