sandra

Evelyn har blivit extremt mammig och vill inte vara nån annanstans än i mitt knä på dagarna. Hon är otröstlig om hon är nån annanstans och det är inget som passar då. Ganska jobbigt, för jag kan inte göra nåt annat om dagarna än att gå och bära runt på henne. Hon är världens mysigaste, men det vore trevligt om hon kunde vara vaken ett tag utan att gallskrika. Det enda som verkar fungera är att lägga henne på mage emellanåt, så just nu ligger hon på sängen och smålurar.

Jag, eller vi, tror att det blev helt ruckade tider för henne när vi låg inne på sjukhuset. Hon har fortfarande inte kommit ur dem. Hon småäter varannan timma på dagarna och somnar ifrån, sover nån halvtimme och sen vaknar hon och skriker och vill ha mat igen. Det vore skönt om hon kunde komma in i lite mer regelbundna tider och verkligen äta sig mätt när hon äter, sova nån timme och sen vara vaken och glad. Men det kanske är svårt att komma dit när någon väl har ändrat hennes mönster? Hur som helst, nu är hon lugn och nöjd -hoppas det varar ett tag. Rätt skönt att det är lite tyst hemma också, man blir inte glad av att höra henne skrika så mycket när man inte vet vad som är fel.

Ibland är man hurtig och tror -och inbillar sig själv, att man ska orka stiga upp tidigt på morgonen för att få ut så mycket som möjligt av dagen. Eller hur, funkar kanon det. Jag har för mig att vi hade ställt en klocka igår kväll, den ringde med största sannolikhet imorse nån gång och jag matade Evelyn, vi var vakna alla tre. Sen helt plötsligt var klockan elva och vi hade sovit hur lång tid som helst. Alla var som klubbade sälar imorse. Kan ha berott på att det regnade ganska bra på morgonen, luften blev mycket behagligare.

Framåt eftermiddagen skulle vi få besök, så vi plockade iordning hemma och städade undan lite. Man kan ju inte ta hem folk när det ser ut som ett bombnedslag. Tvättat har vi också lyckats med idag, hade massor med tvätt så det var skönt att få det undanstökat. Emellan detta hann jag även med att baka en äppelkaka och vispa lite vaniljsås till fikat. Sen kom svärmor/farmor, Anne och Sven-Åke. Vi fikade och hade mycket trevligt. De hade köpt en present till Lillan i Frankfurt, en jättesöt plychdress (i rosa naturligtvis ;o) ) med små sommarbin på.

Med tanke på att det är måndag, snart ny månad och allt vad det innebär, är det dags att betala lite räkningar. Jag hoppar högt av glädje varje gång... Eller inte. Jag är lika glad varje dag jag får hem posten och ser att det inte finns några räkningar med! Men, men, en del får man, så det ska jag ta tag i nu.

Imorse var första gången vi var till distriktsköterskan på BVC i Länna med Evelyn. Hon var riktigt trevlig och mottagningen var liten och mysig. Hon skrev in oss och visade oss papper som ska fyllas i där vi ser hur hon utvecklas och följer sin kurva. Vi vägde henne och hon har gått upp från 3270gr i måndags till 3430gr!! Gissa om jag blev glad?! Då betyder det att amningen fungerar och att hon får all mat hon behöver från mig. Super! Hon hade även växt en hel del, nu är hon 53,5cm lång -50cm när hon föddes. Ikväll är det 2 veckor sen lillan kom till världen. Tänk vad tiden går fort, helt otroligt. Man undrar vad man gör på dagarna, för de bara springer iväg. Folk man träffar tycker hon är liten och själv tycker man att hon har växt som bara den sen hon kom ut. Hihi... bäst att hålla sig framme så att man inte missar nåt, hon kommer att växa så det knakar nu när hon får dundermat!

Vi fick besök av Rickards kompis Calle och hans dotter Linnéa idag på eftermiddagen. Vi fikade hemma och sen åkte vi till en avskild badplats vid Hummelbol. Riktigt fin liten strand med brygga och en gräsplätt att ligga och sola på. Lillan var med, hon låg på en handduk och sov i skuggan. Hon fick tom bada fötterna i vattnet, det tyckte hon var riktigt skönt -det var ju så varmt!

Nu ligger både pappa och Evelyn och sover, snart dags för middag och lite senare när vi har nattat henne blir det en film.

Vi har haft så otroligt mycket besök senaste två veckorna, så det var så himla skönt att få komma hemifrån en stund och bara mysa med familjen. Inget ont om alla som hälsat på oss, men med tanke på våra turer till sjukhuset så är det skönt att bara få vara ifred också. När vi väl har varit hemma sen Evelyn föddes har det i princip varit någon här varje dag, men som sagt igår blev det en utflykt för bara familjen -vår första dessutom!

Vi kom iväg rätt sent, men det gjorde inget. Var så fint väder så vi åkte in till Stockholm och ut på Djurgården, till Rosendals trädgård. Underbart fint och riktigt vackra odlingar, alla möjliga grönsaker, blommor, kryddor och växter. Vi besökte deras lilla bageri och köpte ett par nygräddade bröd och en burk citronhonung. Vi var ute i stängningsdags så vi fick sno oss på och lyckades få köpa lite fika också. Riktigt gott och välbehövligt, kaffe, bullar, chokladkaka, äppelmust *mums*. Vi satt i en stor park med massa äppelträd och små dammar. Efter fikat gick vi en liten sväng genom parken, första riktiga promenaden med barnvagnen och Lillan ~som för övrigt sov som en stock ute i friska luften mellan matningarna.

På vägen hem stannade vi till hos Lillans farmor och lilla hoppetossan My (pappillon-vovve). Vi fick lite middag och färska jordgubbar med glass. Lillsnuttan var trött och sov mest hela tiden, men vaknade till innan vi skulle åka hem för att äta lite.

                                           
Hela familjen samlad under äppelträden             Jag & Evelyn efter avslutad matning


                                                                                   
Pappa & Evelyn i parken



Promenad genom Rosendals trädgård

Hemskt... I onsdags när vi åkte till sjukhuset för att göra det andra läkarbesöket hos BB-påväg, fick vi en riktig kalldusch när de sa att hon rasat i vikt alldeles för mycket de första dagarna och att vi skulle bli inlagda på deras neonatalavdelning. Förstå vilken hemsk känsla att få höra att man inte har tillräckligt med mat att ge till sitt eget barn. Men sagt och gjort, vi blev inlagda -eller Evelyn snarare, vid halvtvå tiden i onsdags eftermiddag. De började med att ta el-status och syra-bas prover på henne. Sen visade de runt oss lite snabbt på avdelningen som -för vår del, fungerade ungefär som ett vandrarhem. Redan vid två började vi mata henne med amning följt av 30ml ersättning av nåt som hon inte alls tyckte om. De förberedde oss på att om hon inte skulle ta emot den maten var de tvungna att sätta sond på henne. Ve och fasa, tänkte jag. Inte f*n vill jag att de ska sätta en ventrikelsond på min 4 dagar gamla bebis. Så jag sa till Rickard att vi ska göra allt för att få i henne ersättningen, för jag ville verkligen inte utsätta henne för sondmatning.

Jag ammade henne varannan timma och efter varje amning fick hon ersättning också. För att ytterligare stimulera min mjölkproduktion har jag även pumpat för att få ut mer mjölk. De trodde att de var många olika faktorer som spelade in för att det skulle bli så här. Bl.a. tror de att det var en traumatisk förlossning för henne då det drog ut på tiden på slutet samt att de drog 6 gånger med sugklocka för att få ut henne. Efteråt hade hon hemskt ont på huvudet, alldeles vinröd/blå/lila var hon och vi fick ge henne smärtstillande för att hon överhuvudtaget skulle kunna ligga på huvudet. Hon hade också lite svårt att suga i början + att min mjöölk inte runnit till helt. Många olika faktorer har spelat in, men skönt ändå att det upptäcks i tid.

Jag har ammat henne varannan timma sen i onsdag lunch, får inte sova nåt i princip, känner mig som en levande zoombie, men huvudsaken är att hon mår bra. Hon har gått upp i vikt i raketfart, 160gr första dygnet på neo, 95gr andra dygnet och 55gr sista dygnet vi var där. Så förhoppningsvis når hon snart sin födelsevikt igen.

Eftersom hon har gått upp så bra i vikt, amningen verkar ha kommit igång lite bättre och vi matar henne själva med kopp + ersättning, så blev vi igår utskivna från neonatalen. Kändes helt underbart att få komma hem!! Jag har inte sett annat än väggarna i vårat lilla rum på avdelningen de senaste dagarna, just för att jag har passat på att sova/vila mellan hennes matningar.

Nu tror jag att mjölken har börjat rinna till bättre, hon verkar mer nöjd nu! Måste bara säga att personalen på neo var kanonbra! Väldigt hjälpsamma och måna om att det skulle funka för oss, de peppade oss mycket och sa att allt sånt här brukar lösa sig och man kan amma fullt ut bara man ger det lite tid.

Nu ligger Lillan i sin vagn ute på altanen och sover. Trist, men jag måste väcka henne från hennes skönhetssömn för hon måste äta igen. Tycker synd om henne, hon får aldrig sova sammanhängande eftersom vi hela tiden får väcka henne för mat.

Oj, vilken dag! Tur att vi alla tre sov till nio imorse för det tar på att ha mycket besök så här tidigt efter en förlossning. När jag precis hade matat lillan imorse ringde Gertrud från BB-påväg och undrade hur det gick för oss efter hennes hembesök under gårdagen. Det hela går bra, amningen har kommit igång, hon äter regelbundet och mår bra i största allmänhet. Sen åt vi frukost, Rickard hann tom springa en runda innan. Vi hade precis ätit klart när morfar och mormor dök upp. Så det blev till att hoppa in i duschen lite snabbt och snygga till sig lite. Strax därefter kom en stolt morbror och gammelmormor på besök också. Det blev en del presenter, rosa kläder, kort och lyckönskningar. Vi fikade och hade mycket trevligt, ett x antal kameror var ständigt framme för att plåta den lilla kotten ;o)

Vi hann med ett mål mat och ett blöjbyte innan det var dags för dem att åka hem, bara för att lösas av utav farmor, Yngve och Marie. Även här fick Evelyn en hel del rosa kläder, blommor, kort och en lekfilt att ha på golvet. Många kort blev det också under dessa timmar, från alla vinklar och vrår.

Nu ligger lillan på sin nya, rosa lekfilt och är supernöjd! Kikar i taket och suger på tummen. Hon var lite småledsen under eftermiddagen så vi prövade att ge henne en napp för första gången, vilket hon verkar stormtrivas med! Hon snuttar på denna napp och är helnöjd, så det var ett bra beslut :o)

Nu har vår lilla prinsessa äntligen kommit till världen! Den 11 juli kl. 21:12 föddes Evelyn på förlossningsavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon vägde 3320gram och var 50cm lång.

         

Evelyn nån timma efter förlossningen, i vagnen på BB och hemma i vår säng

         

Första presenten & blommorna kom från morfar & mormor som vad väldigt stolta och lyriska över den lilla guldklimpen!

Igår eftermiddag vid halv fyra började jag känna av de första värkarna. De var inte så jobbiga, fullt hanterbara, knappt att jag behövde andas mig igenom dem. Framåt kvällen tilltog de lite i styrka och alla kläder som satt åt var i vägen och åkte av, helt otroligt vad magen blir öm. Det var ingen som fick röra vid den inte! Värkarna -som fortfarande inte var direkt plågsamma, höll i sig omkring 1 minut åt gången lite drygt och kom med 8-12 minuters mellanrum. Ganska oregelbundet med andra ord. Jag gick och lade mig och då kom de igång lite mer, de tilltog i styrka men kom inte oftare. Jag började tycka att det var jobbigt plus att jag hade en begynnande huvudvärk. Men grattis! tänkte jag... Vilken hit att få ont i huvudet -vilket jag för övrigt inte har haft under hela graviditeten nästan, men nu skulle den komma när jag var nära att föda barn. Så jag tog 2st alvedon och lade mig igen, med förhoppningen att huvudvärken skulle avta och att smärtan av värkarna skulle dämpas lite så att jag fick sova lite åtminstone.

Jag sov korta perioder, men vaknade av smärtan gång på gång. Vid tretiden var jag rätt trött på att ligga där och inte få nån hjälp för det, så jag värmde min vetekudde i mikron. Den hjälpte lite, tog visserligen inte bort smärtan, men det verkade lättare att andas igenom värken och det var lite lättare att slappna av. Värkarna höll i sig med 10 minuters mellanrum till 8-9 tiden imorse. Jag tog ytterligare 2st alvedon strax efter sex för att få sova några timmar, kunde inte alls slappna av och komma till ro när jag hela tiden väcktes av smärtan.

Har precis ätit lite frukost, rejäl en med gröt också! Tänkte att det är säkert bra att ha i magen inför fortsättningen. Värkarna har kommit av sig lite, kanske för att jag tog alvedon och sov en del, men det var välbehövligt. För övrigt fortsätter slemproppen att lossna mer och mer, så det är också ett bra tecken! Nu kanske det inte dröjer så lång tid förrän vår lill* skatt är här!

Tjohoo!! Hopp, hopp, hopp... Förhoppningsvis har värken inatt givit resultat, för en liten stund sedan lossnade en del av slemproppen och med lite av vad som kan tänkas vara en teckenblödning! Sen när är man lycklig över slem och blödningar!? Knäpp man är, men så är det. Så om det hela vill hoppas jag att det är på gång nu, har haft molande värk i magen hela förmiddagen och börjat få städnoja -brukar ju vara tecken på att det är dags säger de.

Jag har börjat plocka igenom alla kökslådor, torkat ur dem, plockat ner saker i kartonger som vi inte använder. Jag fyller på burkar med muslifrön, staplar glas och koppar -you name it! Har nog dammtorkat alla ställen som går i köket snart, tom under diskbänken! Skönt iofs när det är gjort, tror inte att jag har lust med det när vi kommer hem från BB med bebis!

Det är riktigt jobbigt att gå och vänta in nåt som man inte har en aning om när det börjar. Nu är vi inne på dag 2 av övertid, känns inte så skoj, men det finns ju inte så mycket man kan göra åt saken. Vi vill ju ha bebisen hos oss nu! Hoppas verkligen att det vill dra igång till kvällen och att det inte kommer ta alltför lång tid.

Blir för övrigt rätt irriterad när jag tänker tillbaka på våren som varit. Folk har otroligt svårt att förstå hur det är att vara höggravid, plugga 35 mil från sitt hem, ständigt vara på resande fot med packning, samtidigt som man ska hålla ett gott humör och orkar engagera sig i alla andra också. När man är gravid går man in som i en bubbla av sig själv och det finns inget som är mer viktigt än bebisen och du själv. Man är så otroligt fokserad på att hela tiden veta att bebis mår bra och att man inte gör nåt som kan vara farligt för den. Det är klart att man inte kan förstå känslan när man inte har barn själv, men lite insikt känns det som man kan be om iaf. Om det nu är nån som känner sig försummad så säger jag bara -det går nog inte och förstå förrän man väntar bebis själv. Man är känsligare än vanligt som gravid och det är väldigt lätt att ta illa vid sig av saker som man i vanliga fall inte skulle bry sig om.

Just nu skriver jag säkert sånt här för att jag är trött på att inte orka med nåt. Trött på att ha en superstor mage som gör att jag inte kan röra mig. Jag vill inte alls gå mer över tiden, jag vill att förlossningen ska komma igång och att vi ska få hem vår lilla bebis!!

...men inte blev det nån bebis idag inte. Trist detta att man ska behöva vänta så lång tid på att få ut den lilla kotten. Vi vill ju ha grodan hos oss nu!! Så nu går vi in på övertid, från klockan tolv inatt blir det BF+1.

Vi åkte in till Stockholm idag och spenderade ett par timmar i Livrustkammaren på Kungliga Slottet. Det var riktigt spännande att se alla gamla saker och hur välbevarade de var. Efter det blev det lite fika på Konditori Kringlan i Gamla Stan. Dyrt värre, men gott var det! :o)

Kvällen avslutades med middag hos svärmor och sedan Göta Kanal filmerna x 2 hemma i soffan.

                                            

  Kungliga Slottet                                         Inifrån livrustkammaren 

Jag får nog vänta ett par timmar till på födelsedagssång.. Sitter hemma själv nu framför datorn med TVn surrandes i bakgrunden. Tänkte att det är bäst att gå upp i tid idag så att jag hinner med allt jag ska göra. Ska både tvätta och städa innan vi får främmande och eftersom det tar sån evinnerlig tid för mig att göra saker nu är det förmodligen ett under om jag är klar till 18.00 när de kommer. För övrigt skulle det komma nån paketleverans till Rickard idag så då vill jag ju inte ligga och sova när de ringer på.

Vi plockade igenom en massa flyttkartonger på altanen igår kväll, vi var inte färdiga förrän vid halvett. Skönt att gå igenom saker som ska skänkas och slängas, blir lite mindre för varje gång -så det går framåt!

Det är redan en del som har ringt och grattat mig. Det var allt tur att jag gick upp tidigt, för alltid är det nån som ringer och väcker en annars. Mamma var först ut i ordningen -inte så ovanligt kanske?!

Jag städar för fullt. Har precis tvättat första maskinen, rengjort utemöblerna, vattnat blommorna ute och håller nu på att plocka upp lite fler flyttkartonger och dammtorka. Spännande värre att städa... (NOT)

Vi blev ett par stycken i alla fall. Monica & Yngve, Peggy & Calle, Eva & Börje, mamma & pappa och så Rickard & jag förstås. Vi fick plats på vår altan och vi hade jättetrevligt tillsammans. Jag är riktigt nöjd med min födelsedag, så skönt att ha fått en så stor och fin familj!! De är helt underbara! Jag fick en hel del blommor, i många olika storlekar, färger och sorter, så himla vackra allihopa! Av Monica & Yngve fick jag lite mer kläder till bebisen och en silverarmband. Av Peggy & Calle ett par byxor till bebis och ett litet gosedjur. Av Börje & Eva fick jag pengar och av mamma & pappa en lavendel (perenn att plantera ut i trädgården senare), pengar och bebiskläder från när jag själv var liten. Av Rickard fick jag en valfri spa-behandling på Rånäs Slott. Jag har aldrig varit där så det känns väldigt roligt, och skönt framför allt! Känns lyxigt att få skämma bort sig själv lite efter att ha fött barn! :o) Jag fick dessutom ett kubbspel av min man -som för övrigt sa att det var den första nya sport som jag skulle komma att ägna mig åt, jag blev en smula nervös. Trodde nästan att det var ett par hantlar eller nåt annat i den stilen.. :o)

Vi fikade -nu kom bullarna fram som jag bakade tidigare i veckan. Jag hade dessutom försökt mig på en marängtårta, men den blev helt kajko. Mamma som har bakat hur många såna som helst skulle då också baka en, men även hon misslyckades. Så hon beställde en jordgubbsprinsesstårta från Uppsala -den var riktigt god!

Idag fyller min lilla kissekatt 4år, han börjar bli stora pojken! Han fick lite kalkon imorse, jag funderar på att ge honom tonfisk ikväll när vi kommer hem från barnmorskan. Kan ju inte baka en tårta till honom, så det får bli en burk med tonfisk istället.