sandra

Just nu går min hjärna på högvarv, eller så fort den kan gå i förkylningstempo. Jag håller på att planera lilla Alvins dop och det upptar det mesta av min lediga tid just nu. Det blir ju inte mycket sådan när man har hand om barnen, så jag väljer mina tillfällen att fundera. Nu på förmiddagen har jag funderat över doptårta och klickat hem en hel del prylar från kakburken.se Jag ska provbaka en påsktårta tänkte jag, så att vi får en uppfattning om hur den kommer att bli. Spännande!!

Dopkorten har levererats via postverket och borde komma fram vilken dag som helst. Servetter är beställda, kyrkan bokad, församlingshemmet bokat. Dopklänningen ska tas fram och studeras, bandet klippas till. Trots att det är mycket att ordna, så känns det lugnare och mer strukturerat den här gången. Kanske för att jag ordnat dop en gång förut och därmed har lite med i bagaget?! Hur som, kul ska det bli, hoppas att så många som möjligt kan komma av våra inbjudna gäster.

Annars går dagarna fort. Just nu avlöser förkylningarna varandra tillsammans med sviter av ögoninflammation. Men jag tror och hoppas att det sistnämnda är över för den här gången. Nu vankas det mig en snabb kopp kaffe på stående fot innan det är dags att hämta hem lillsnuttan från dagis.

Efter att senaste veckorna kämpa med den förba**ade vikten, som mer eller mindre har stått stilla, har jag nu fått utdelning för mitt ihärdiga kämpande. Idag har jag nått mitt första delmål, att ta bort 10% av min startvikt. Det känns väldigt skönt att se resultat på vågen. Jag har bekymmer med lederna och det har blivit lite bättre nu när jag är lättare, så jag ser fram emot att tappa mer i vikt för att mina leder ska må än bättre. En annan sak är att jag nu också har kommit under min inskrivningsvikt med Alvin. När jag vägde in mig på MVC i mars förra året, vägde jag ett par hekto mer än vad jag gör idag. Underbart!

Se här: -8kg i rent smör!






Jag funderar lite över vad jag ska ha som nästa delmål och det kommer handla om 3kg intervall, allt för att det ska kännas uppnåeligt. Jag har fortfarande långt kvar till målvikt, men skam den som ger sig!

Jag ska också tänka ut något som jag vill unna mig. Som en "grattis till framgången och kämpa vidare"-present till mig själv och min familj som stöttar mig i ur och skur. Ni ska veta hur mycket jag ältar detta vissa dagar, man behöver grymt mycket uppmuntran och pepp-talk från sina nära.

Träning är något som jag inte har varit nåt stort fan av, nånsin. Men jag inser att jag måste, dels för att nå slutmålet och dels för att behålla hälsan. Så vi kämpar på med den biten också, crosstrainer kombinerat med olika plankanövningar och styrketräning. Det sitter fortfarande så långt inne att träna, men jag bestämmer mig och så kör jag. Det finns inga alternativ.

Den här förmiddagen har bjussat på en hel del samtal som jag var tvungen att ringa, himla tråkigt för barnens skull, men man har inte alltid så mycket alternativ. Nu ser vi fram emot en härlig fredag, bra start på helgen, en massa fredagsmys och gos med mina underbara barn!

På morgonen 1 mars somnade min lilla ögonsten och busiga hoppehare, Petri, in. Efter en tids besvärligheter med rinnande ögon bl.a. så beslutade vi att han skulle ha det bättre i kaninhimlen. Stackars lilla putte hade svårt att äta sista tiden, något vi förstod nu efteråt, han var sämre än vad jag trodde.

Saknaden är stor, det är en del av familjen som saknas. Men jag tror nog att han har det mycket bättre där han nu befinner sig. Nu får han hoppa och skutta på de evigt gröna ängarna i himlen,
som den lilla ängel han nu är ♥

Mitt hjärta gråter av saknad, men det viktigaste är att han inte mår dåligt längre.

Älskade Petri ♥