sandra

Det är riktigt jobbigt att gå och vänta in nåt som man inte har en aning om när det börjar. Nu är vi inne på dag 2 av övertid, känns inte så skoj, men det finns ju inte så mycket man kan göra åt saken. Vi vill ju ha bebisen hos oss nu! Hoppas verkligen att det vill dra igång till kvällen och att det inte kommer ta alltför lång tid.

Blir för övrigt rätt irriterad när jag tänker tillbaka på våren som varit. Folk har otroligt svårt att förstå hur det är att vara höggravid, plugga 35 mil från sitt hem, ständigt vara på resande fot med packning, samtidigt som man ska hålla ett gott humör och orkar engagera sig i alla andra också. När man är gravid går man in som i en bubbla av sig själv och det finns inget som är mer viktigt än bebisen och du själv. Man är så otroligt fokserad på att hela tiden veta att bebis mår bra och att man inte gör nåt som kan vara farligt för den. Det är klart att man inte kan förstå känslan när man inte har barn själv, men lite insikt känns det som man kan be om iaf. Om det nu är nån som känner sig försummad så säger jag bara -det går nog inte och förstå förrän man väntar bebis själv. Man är känsligare än vanligt som gravid och det är väldigt lätt att ta illa vid sig av saker som man i vanliga fall inte skulle bry sig om.

Just nu skriver jag säkert sånt här för att jag är trött på att inte orka med nåt. Trött på att ha en superstor mage som gör att jag inte kan röra mig. Jag vill inte alls gå mer över tiden, jag vill att förlossningen ska komma igång och att vi ska få hem vår lilla bebis!!