sandra

Dagarna släpar sig framåt, nätterna likaså. Har vänt och vridit på mig hela natten och hela tiden känns det som om bäckenet ska gå av på mitten för att det knakar så mycket av all foglossning. Jag har känt av en återkommande mensvärksmolande smärta hela natten, men inget som gör att man studsar upp och rusar iväg till förlossningen. Dock hoppas jag innerligen på att det är på gång nu. Det har ändå varit så pass att detta har hållit mig vaken i natt, tyvärr vet man ju inte om det är äkta eller falska pinvärkar. När jag låg där och funderade tänkte jag tanken om jag inbillade mig alltihopa, att smärtan var något jag fantiserade fram för att jag så gärna vill att det ska hända nåt. Men sagt och gjort, nog är det på riktigt.

Har precis ätit frukost, blev inte nåt superspännande, lite oboy, färskpressad juice och mackor med pepparsalami. Det var ju gott iofs, så nu väntar jag på att det ska gå tillräckligt lång tid så att jag får fika! ;o)

Vet inte vad jag ska göra idag. Lika svårt varje dag. Man har ju inte lust med nåt alls! Kanske ska göra nåt riktigt avancerat för att se om det triggar igång bebben till att komma ut. Fast å andra sidan är jag för lat för att ens vara så pass kreativ att jag faktiskt lyckas hitta på nåt som är vettigt att göra.