sandra

Igår eftermiddag vid halv fyra började jag känna av de första värkarna. De var inte så jobbiga, fullt hanterbara, knappt att jag behövde andas mig igenom dem. Framåt kvällen tilltog de lite i styrka och alla kläder som satt åt var i vägen och åkte av, helt otroligt vad magen blir öm. Det var ingen som fick röra vid den inte! Värkarna -som fortfarande inte var direkt plågsamma, höll i sig omkring 1 minut åt gången lite drygt och kom med 8-12 minuters mellanrum. Ganska oregelbundet med andra ord. Jag gick och lade mig och då kom de igång lite mer, de tilltog i styrka men kom inte oftare. Jag började tycka att det var jobbigt plus att jag hade en begynnande huvudvärk. Men grattis! tänkte jag... Vilken hit att få ont i huvudet -vilket jag för övrigt inte har haft under hela graviditeten nästan, men nu skulle den komma när jag var nära att föda barn. Så jag tog 2st alvedon och lade mig igen, med förhoppningen att huvudvärken skulle avta och att smärtan av värkarna skulle dämpas lite så att jag fick sova lite åtminstone.

Jag sov korta perioder, men vaknade av smärtan gång på gång. Vid tretiden var jag rätt trött på att ligga där och inte få nån hjälp för det, så jag värmde min vetekudde i mikron. Den hjälpte lite, tog visserligen inte bort smärtan, men det verkade lättare att andas igenom värken och det var lite lättare att slappna av. Värkarna höll i sig med 10 minuters mellanrum till 8-9 tiden imorse. Jag tog ytterligare 2st alvedon strax efter sex för att få sova några timmar, kunde inte alls slappna av och komma till ro när jag hela tiden väcktes av smärtan.

Har precis ätit lite frukost, rejäl en med gröt också! Tänkte att det är säkert bra att ha i magen inför fortsättningen. Värkarna har kommit av sig lite, kanske för att jag tog alvedon och sov en del, men det var välbehövligt. För övrigt fortsätter slemproppen att lossna mer och mer, så det är också ett bra tecken! Nu kanske det inte dröjer så lång tid förrän vår lill* skatt är här!