sandra

Kaos är vad det känns som om man har haft inom sig de senaste månaderna. Den 7 maj vändes våra liv upp och ner och vi tvingades till en enorm livsstillsförändring i och med Evelyns diabetesdiagnos. Så här ett par månader senare inser man hur stark man varit själv, tillsammans och med familjen. Det tar hårt på alla när något sådant händer och det är bara att finna sig i att det numera inte "bara" är att göra saker som man behagar. Om man som småbarnsförälder har tider att passa, aktiviteter att infinna sig på, jobb att sköta, mat att laga, hus att städa, tvätt att tvätta -listan är enorm, så har det blivit sju resor mer att tänka på. Vardagen börjar återigen smyga sig in i våra liv, det känns skönt, för numera innebär vardag i vår familj sturktur på mattider, genomtänkt veckohandling, dagis och jobb.

Vi längtar något enormt efter en semester. Visst vi har varit ganska mycket lediga i sommar, men stor del av tiden har gått åt till sjukhusbesök, möten med försäkringskassan, banken, försäkringsbolag och gud vet vad. Vi hade en helt underbar vecka där vi var på Kattskär i ett par dagar, vidare till Värnamo för att hälsa på Tobbe, såg High Chaparall och avslutade med Göteborg och två fantastiska dagar på Liseberg. Det lever vi länge på! Men, vi önskar oss iväg till varmare breddgrader, salta bad, god mat, goda drinkar och solnedgångar i havet. Det kommer, tids nog. Men nu är det som sagt bara vardag, underbart!

Barnen är jätteduktiga med allt som rör dessa nya rutiner. Sedan en vecka tillbaka går Evelyn själv på dagis mellan 9-14. Gissa om det är härligt för oss alla!? Alvin och jag får lite egen mystid och Rickard jobbar. I mitten av oktober kommer jag att börja jobba på mitt nya jobb. Jag har fått en tjänst på Birgittagården i Rimbo som sjuksköterska. Det känns så bra! Kortare restid, kortare sträcka att resa och vi kommer kunna lämna barnen på dagis varannan morgon. Nu behöver jag mao inte åka hemifrån 05:50 för att hinna fram till jobbet i tid. Rickard kommer att vara pappaledig med Alvin till årsskiftet, sen hoppas vi att fisen kan börja på dagis.

Mitt i allt har jag, hör och häpna, kommit igång med träningen! Styrketräningspass måndag och tisdag, idag är min "ta det lugnt dag", så Alvin och jag tog en promenad på förmiddagen i höstsolen. Vi får se vad som passar in imorgon eftersom vi är på resande fot, jag börjar fatta hur man måste tänka -det tog bara 28år(!). Kosten börjar också funka riktigt bra, det är så synd att jag är ett sånt gottemonster. Men man kan ju alltid bättra sig!

Imorgon bär det av mot Forssjö för en hel helg med mormor! Rickard åker på fisketur med min pappa och Tobbe. Så nu kör vi en kväll med lite packning, badande, Robinsson kl.20 och ett glas rött för att fira in vår lillsemesterweekend!